Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Skattereformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 ADOLF HEDIftf
af bevillningsstadgan på väsentligen nya grunder såsom
den oundgängliga utgångspunkten för en rättvis och
lyckobringande skattereform. Först därefter, och i den
mån man ej på sådan väg kan vinna erforderlig ersättning
för de statsinkomster, som i och med försvarsreformen
skulle försvinna, anser jag det vara i sin ordning att
välja bland de skattekällor, kommittén anbefaller.
Jag börjar med kommitténs förslag om arfskatt och
stämpelskatt, emedan kommittén förordar dem båda såsom
tvenne lyckliga utvägar att komma åt det dessförutan
för litet beskattade kapitalet. Jag fäster
uppmärksamheten på detta intressanta medgifvande, att kommitténs förslag
till bevillningsstadga är så otillfredsställande, att man,
för att bringa skatterättvisans vågskålar i jämnvikt, måste
uppsöka omvägar för att beskatta det på direkt väg allt
för litet beskattade kapitalet, att således arfskatten och
stämpelskatten behöfvas såsom supplement till den, i
jämförelse med arbetets inkomstbevillning, allt för lindriga
bevillningen af kapital. Men under det jag lifligt lofordar
syftet, beklagar jag lika lifligt, att ej kommittén, då den
sysslade med bevillningsstadgan, valde den raka vägen.
Att denna vore kortare, lär ingen bestrida. Att den
äfven vore säkrare, skall jag med några få ord ådagalägga.
Jag nämner blott i förbigående kommitténs förklarande,
att stämpelskatten är »ett synnerligen bekvämt» sätt att
skaffa staten inkomster. Ehuru detta uttryck varit
föremål för moget öfvervägande, tillåter jag mig att betrakta
det såsom en misskrifning, emedan jag under kommitténs
förhandlingar hört ovederlagda och i min tanke
ovederläggliga skäl anföras för det motsatta påståendet,
nämligen att kommitténs bekväma stämpelskatt skulle, åtminstone
och i synnerhet på landsbygden, blifva odrägligt obekväm
för de skattskyldige.
Viktigare är den frågan, om kommittén genom sin
stämpelskatt — den vare nu synnerligen bekväm eller
tvärtom — uppnår sitt syftemål att träffa det »betydande
rörliga kapital», som kommittén erkänner sig hafva i
förslaget till bevillningsstadga låtit slippa undan till allt för
godt pris. Kommittén vill lägga stämpelskatt på kvittenser
å belopp uppgående till 20 kronor, på hyresbelopp å 500
kronor, på bevis om anmälan, enligt 1864 års förordning,
om idkande af näring. För att nu ej tala om den
märkvärdiga idén att vilja träffa »det särskildt i vår tid allt
mer betydande rörliga kapitalet» genom ett af mycket
onådiga ansvarsbestämmelser åtföljdt ladstadgande om
stämpelbeskattning för kvittenser å det kolossala beloppet
af — 20 kronor, som här skall representera »vår tids»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
