Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Lösdrifvarelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖSDRIFVARELAGEN
315
nyssnämnda, i min tanke väl grundade beslut, genom den
tre månader senare antagna arbetsordningens § 21
ingenting föreskrifvit om föregående anmälan af ett tillämnadt
spörsmål. Och så vidt jag vet, har interpellationsrätten
— därest det uttrycket får användas — utöfvats i
enlighet med arbetsordningen af 13 april 1867, utan hänsyn
till det aldrig formligen upphäfda, med arbetsordningen
dock ingalunda oförenliga beslutet af den 23 januari.
Det är på grund af denna praxis jag ansett mig böra,
utan föregående anmälan af min afsikt att å uppgifven
dag utbedja mig en upplysning af en ledamot af
regeringen, nu omedelbart anhålla om kammarens tillåtelse
att utom dagordningen framställa ett spörsmål till hans
excellens herr statsministern och chefen för
justitiedepartementet.
Hans excellens yttrade den 24 januari detta år, under
Första kammarens debatt vid remissen af
statsverkspropositionen, att han snarare vore orolig, att under den tid
han förestått justitiedepartementet för många lagar, och
dessa för hastigt, kommit till stånd, än att
lagstiftningsarbetet gått för långsamt. Jag skall påpeka ett fall, som
denna hans excellens’ uppfattning af lagstiftningsarbetets
gång i vårt land under senaste tider svårligen kan gälla.
Vårt laga försvarssystem förskrifver sig från en tid,
hvars hela politiska åskådningsrätt och politiska skick i
grund och botten skilja sig från vår tid. Det står kvar
under helt förändrade förhållanden, står kvar sedan dess
ursprungliga skäl och grunder fallit bort, står kvar utan
att göra den möjliga nytta, som fordom därmed afsågs,
ja står kvar med en ny verkan: att fylla fängelserna och
öka fångvårdskostnaderna, den och näppeligen någon
annan. Man ville fordom genom laga försvarssystemet
dels komplettera tjänstehjonsstadgan dels tillgodose landets
försvar. A ena sidan ville staten drifva folk att taga
enskild tjänst vid risk att eljest betraktas och behandlas
som rättslösa: syftet framträder ej otydligt till exempel
i legostadgan för husbönder och tjänstehjon af 15 maj
1805. Å andra sidan såg man tydligen med nöje,
att många sökte undandraga sig detta tvång, emedan
man då kunde låta dem »till värfningsförhör gripas» och
förklara dem »till krigstjänst förfallne», såsom de för den
tiden betecknande ordalagen lyda i stadgan af den 7 april
1802. Den tiden är icke mer. Jordbrukare och andra
näringsidkare vädja ej längre till drakoniska
lösdrifveri-författningar, för att erhålla tjänstefolk och arbetare,
och staten har längesedan förklarat det vara under dess
värdighet att bland lösdrifvare rekrytera fosterlandets
försvarare — längesedan, ty det skedde 1824. Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
