Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Lösdrifvarelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖSDRIFVARELAGEN
323
styrelsens bestämmande fullgöra det ådömda straffet i
enrum å läns- eller kronocellfängelserna, med iakttagande
däraf, att arbetstiden bestämmes till minst fyra, högst
åtta månader, dock så att, där arbetet verkställes i
enrum, en tredjedel af den ådömda strafftiden afdrages.
Förut hette det minst 2, högst 4 månader. Således är
en straffskärpning här stadgad. Litet mer eller mindre
torde mången ej fästa sig vid — i en i det hela så barbarisk
lagstiftning. Men säkerligen skall det medgifvas, att man
ej lätteligen anar detta innehåll under den rubrik, jag
uppläste.
Den speciella häktnings- och strafflag, som öfver de
försvarslöse håller en långt hårdare hand, än allmänna
strafflagen öfver förbrytarne, har i strid med de
konstitutionella grundsatserna fallit under konungens ekonomiska
lagstiftningsmakt. Månne det ej är tid att en sådan
oegentlighet upphör? Och är ej detta ett af de fall, då
man lämpligen kan taga ett steg till begränsning af det
alltför stora området för k. m:ts administrativa envälde?
Man är väl nu tämligen ense om, att detta bör
inskränkas, och att gränsen mellan detsamma och den allmänna
lagens bör uppdragas så tydligt som möjligt. Men en
generell förändring på en gång, hvarigenom riksdagen
finge del i k. m:ts administrativa lagstiftningsmakt, på
sätt en motionär år 1869 föreslog, torde näppeligen vara
lämplig, om ens verkställbar. Man torde, såsom
konstitutionsutskottet — hvilket ingalunda ogillade förslagets
hufvudtanke — då framhöll, böra efterhand från det
ekonomiska till allmänna lagens område öfverflytta det
ena ärendet efter det andra. Och af många skäl synes
mig ej för mycket eller för tidigt begärdt, att riksdagen
må komma att taga del i försvarslöshets-lagstiftningen
eller — som jag vill hoppas — den lagstiftning, som
skall träda i stället för denna.
Fruktande, att redan for länge hafva tagit kammarens
uppmärksamhet i anspråk, torde jag böra inskränka mig
till det nu anförda, på grund hvaraf jag anhåller, att
kammaren behagade meddela sin tillåtelse till framställande
af följande spörsmål till hans excellens, herr statsministern
och chefen för justitiedepartementet.
Jag anhåller vördsamt, att hans excellens, herr
statsministern och chefen för justitiedepartementet täcktes
upplysa:
huruvida riksdagens skrifvelse af den 13 maj 1869
rörande revision af fattigvårdsförordningen och af
försvars-löshetsstadgan blifvit, i fråga om det senare ärendet,
inför k. m:t till slutligt afgörande föredragen och af k. m:t
förklarats icke till någon åtgärd föranleda;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
