Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Lösdrifvarelagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
ADOLF HEDIftf
huruvida, därest så ej skett, någon åtgärd med
anledning af riksdagens framställning antagligen må vara
att motse inom den närmaste framtiden;
huruvida hans excellens anser
försvarslöshetslagstift-ningen, med undantag af fattigvårdsförordningens
dithörande föreskrifter, böra upphäfvas och ersättas af en
stadga om polisuppsikt öfver personer, som blifvit för
vissa brott straffade eller, efter åtal för vissa brott, i brist
af full bevisning ej kunnat åt saken fällas; samt
huruvida hans excellens är betänkt uppå att tillstyrka
k. m:t att till riksdagens pröfning och godkännande
framlägga förslag till ny lagstiftning i ämnet.
II.
(Anförande i Andra kammaren 26 mars 1892 vid behandlingen af
Hedins motion om lösdrifvarelagens revision.)
Talaren på göteborgsbänken* tyckes hafva den
förargelse kvar i sinnet, som han för någon tid sedan röjde
här i kammaren, då vi debatterade frågan om remiss utaf
en mycket olycklig motion, som han skrifvit under. Den
förargelsen borde han emellertid åtminstone nu efteråt
icke vända emot mig, och om han är förargad öfver de
otillbörliga uttryck han då använde mot oss, som höllo på
grundlagens helgd, så borde han icke ha riktat uttrycken
af sin förargelse mot oss, som påpekade hvad motionen var,
utan han borde hafva tagit den läxa, ban då fick, till
nyttig efterrättelse för framtiden.
Hvad beträffar det han sagt här för att stödja sitt
otillständiga yttrande mot mig, att här borde icke få
förekomma i riksdagens förhandlingar sådana uttryck som
jag användt, så har han därvid falskeligen citerat min
motion. Jag har icke talat om väld, jag har talat om
vårdslöst förfarande, och det skall visa sig, hvem som
har rätt, jag eller han.
Lösdrifvarlagen känner två fall, då en person, som
saknar medel till sitt uppehälle, må vara förfallen att
behandlas såsom lösdrifvare, nämligen om han antingen
stryker sysslolös omkring från ort till annan utan att söka
arbete, eller om han, på samma gång som han underlåter
att efter förmåga söka ärligen sig försörja, tillika förer
ett sådant lefnadssätt, att däraf våda uppstår — det
heter icke: kan uppstå, antages skola uppstå, befaras
skola uppstå, utan det heter: uppstår — för den allmänna
säkerheten, ordningen och sedligheten. Uti min motion
* Svanberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
