- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
327

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Lösdrifvarelagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖSDRIFVARELAGEN

327

vara mot gällande ordningsföreskrifter stridande, promenad
genom några af Stockholms gator.

Jag har i min motion framställt trenne yrkanden.
Det ena att varningsrätten må öfverflyttas från de i lagen
nämnda underlydande personer, som blott alltför ofta visat
sig sakna nödigt omdöme för utöfvande af denna
grann-laga befogenhet, till konungens befallningshafvande. Med
afseende på detta mitt yrkande har lagutskottet framställt
några anmärkningar, som jag icke vet, trots allt
bemödande, om jag har rätt fattat. Har jag icke gjort det, torde
felet åtminstone i någon mån ligga hos lagutskottet, hvars
uttryckssätt icke är alldeles klart. Lagutskottet har
emellertid velat göra troligt, att jag i en punkt skulle hafva
missförstått lagen, men jag vågar tro, att det verkliga
förhållandet är, att missförståndet stannar på lagutskottets
sida. Enligt § 2 i lösdrifvarstadgan tillkommer det samma
person, som anställer förhör med person, hvilken anhållits
för lösdrifveri, äfven att »meddela varning». Det är
uttryckt i andra stycket af första mom. af § 2. Meddelare
af varning är enligt lagens egna ord den förste bäste
kronofogde eller länsman eller underordnad polisman, en
varning som det sedermera tillkommer konungens
befallningshafvande att pröfva och, om den fastställes, kungöra.
Men om mitt förslag, som går ut på att öfverflytta
varningsrätten i den mening, hvari ordet begagnas i andra
stycket af första mom. i § 2, blefve antaget, blefve
följden helt enkelt den, att i Stockholms stad det icke vidare
skulle tillkomma underordnad polisman att meddela
varning, hvilken sedermera skulle pröfvas och i händelse af
godkännande kungöras af konungens befallningshafvande
i Stockholms stad, utan det blefve konungens
befallningshafvande i Stockholm i den egenskap, som angifves med
uttrycket: »öfverståthållareämbetet i polisärenden», som
komme att direkt och omedelbart meddela varning, i stället
för att pröfva och fastställa varning meddelad af
underordnad person. Så vida jag icke missförstått hvad lagutskottet
skrifvit, har jag icke kunnat finna det bevisadt, att jag i
detta fall förbisett sammanhanget mellan paragraferna 2
och 16 i lösdrifvarstadgan, utan fruktar jag, att
missförståndet ligger på lagutskottets sida. Beträffande själfva
realiteten i förslaget om varningsrättens öfverflyttande
behöfver jag icke yttra mycket, emedan åtskilliga
reservanter mot utskottets hemställan dels ha åberopat ett
yttrande vid den tidpunkt, då denna lag förbereddes, af
fångvårdsstyrelsen, angående det betänkliga i att
öfverlämna denna grannia ga rätt åt sådana personer, som de
i § 2 omnämnda, och dels erinrat om att konungens
befallningshafvande, så länge icke själfva varningsrätten vore

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free