Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare. (Motion n:o 227 A. K. 1890)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
ADOLF HEDIftf
Vårt samhälle är fullt af »socialism», har så varit
och skall så förblifva — lyckligtvis, säger jag för min
del, ty därförutan skulle det upplösas och gå under.
Hvad är fattigvården, med dess till 8 millioner kronor
uppgående kommunal-skattebörda, annat än socialism, och
i det fallet en förkastlig socialism, när lagen ålägger
kommunens alla skattepliktige medlemmar bidrag till
försörjning af dem, hvilkas kapital — arbetskraften — i ens
eller någras tjänst blifvit antingen långsamt förbrukadt,
eller genom ett olycksfall i en vådlig handtering med
ens tillintetgjordt? Hvarför faller ej en sådan sak under
den socialistiska benämningen och fördömelsen? Helt
enkelt därför, att den består af ålder, att man är van
vid den och därför finner den rätt naturlig äfven i de
delar, där den i själfva verket är så onaturlig — så
orättvis — som möjligt. Och finnes här ej mycken
socialism till förmån icke för de minst, utan för de mera
bemedlade? Må man rådfråga t. ex. vår budgets sjätte
hufvudtitel. Må man erinra sig statens grundfond för
hypoteksbanken, dess garantifond för sågverksindustrien,
må man ihågkomma den nyss beslutade odlingsfonden,
för att blott taga några exempel i den stora högen. Men
sådant märka vanligen ej maktens innehafvare — »de
styrande klasserna», som fransmannen säger — så snart
statens direkta finansiella bistånd gäller och beslutes till
förmån för dem själfva.
Emellertid, den skrämmande kraft och verkan, som
öfvats med termen »socialism», använd som namn på en
hemsk villolära eller såsom personligt okvädinsord, synes
dess bättre med hvarje dag blifva allt mindre och mindre.
»Nennen Sie das Socialismus oder nicht, es ist mir
das ziemlich gleichgültig», yttrade i tyska riksdagens
möte den 2 april 1881 den vidtberömde rikskansleren.
Visserligen är allt, hvad han företager, till den grad
bestämdt af den »högre politikens» fordringar för stunden,
visserligen kan man med ohjälplig motsägelse beslå den,
som ena dagen förordar en storartad skatteomflyttning,
den där skulle betydligt lätta de mest och betydligt öka
de mindre och de minst bemedlades skattebörda, men
den andra dagen, af intresse för arbetarnes väl och ledd
af »kristliga» ingifvelser, föreslår en
olycksfallsförsäkringsanstalt, där för hvarje medlem, hvilkens årsförtjänst
upp-ginge till högst 750 mark, premien skulle till § erläggas
af arbetsgifvåren och till ^ af statskassan. Men i
hufvudsak står på hans sida och stod där, redan innan han
blef deras bundsförvant, en stor skara ej blott af tyska
professorer och privatdocenter m. fl. dylika, utan ock af
praktiske män, som af egen erfarenhet veta, hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
