Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare. (Motion n:o 227 A. K. 1890)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekänna, hvarför jag gick till väga så, att jag kunde hafva
förhoppning om, att motionen skulle för det första komma
till och sedan stanna hos statsutskottet. Det var därföre
att jag hos statsutskottet dels väntade större sympati,
större deltagande för förslaget än hos andra förberedande
myndigheter, till hvilka motionen kunde komma att
hänvisas, dels förutsatte den moraliska auktoritet, som, därest
utskottet godkände mitt förslag, skulle förvissa detta om
framgång hos riksdagens båda kamrar. Detta var skälet
för mitt förfarande.
Oväntadt för mig har det varit att höra den
anklagelsen mot statsutskottet, att dess medlemmar icke skulle
hafva ägt mod att öppet bekänna sin mening, en mening,
som — supponerar den ärade talaren från Kristianstad[1] —
skulle i hemlighet öfverensstämma med hans åsikt. Han
förebrådde statsutskottet att hafva krupit bakom k. m:ts
rygg. Det lärer icke vara nödigt att jag försvarar
statsutskottet mot en beskyllning, som utskottet lätt afvärjer,
om det finner anledning därtill. Men därom må jag
dock erinra, att allt hvad jag begärt och att allt som
rimligtvis kunnat i denna fråga föreslås är en utredning.
Huru skulle då statsutskottet i ett slikt fall gå till väga
för att icke krypa bakom ryggen på k. m:t? Förmodligen
genom att själf söka utreda denna fråga. Men med all
aktning icke blott för statsutskottet, utan äfven för hela
riksdagen, torde jag få anse för gifvet, att denna
utredning icke kan åstadkommas annat än af k. m:t och med
de medel, som endast k. m:t har till sitt förfogande.
Jag är för min del i högsta måtto glad och erkännsam
för det utlåtande, statsutskottet afgifvit, och önskar helst
framgång åt detsamma i oförändradt skick. Nu
förekommer emellertid, dels att en ledamot i statsutskottet —
en ärad Dalarepresentant[2] — afgifvit en reservation, som
lär betyda afslag på alltsammans, dels att en ärad
representant från Skåne[3], med hvilken flere andra ledamöter
instämt, har hemställt att, med godkännande i öfrigt af
statsutskottets förslag, däråt må gifvas en i någon mån
större utsträckning, än hvad jag har afsett. Hvad
beträffar valet mellan dessa båda förslag, får jag öppet
uttala, att jag för min enskilda del icke skulle hafva något
att invända mot kammarens bifall till reservationen, därest
jag icke hyste den fruktan att, vid olika beslut mellan
båda kamrarne, hela denna fråga möjligen skulle falla
vid ett misslyckadt sammanjämkningsförsök, ett resultat,
som utan tvifvel skulle i tämligen vida kretsar icke blott
väcka misstämning utan äfven föranleda misstydning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
