Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Olycksfalls- och ålderdomsförsäkring för arbetare. (Motion n:o 227 A. K. 1890)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLYCKSFALLS- OCH ÅLDERDOMSFÖRSÄKRING FÖR ARBETARE 347
k. m:t angående utredning, huruvida ej staten skulle
kunna befrias från skyldigheten att pensionera sina
tjänstemän, därigenom att dessa finge tillfälle att inträda i en
allmän liförsäkrings- och pensionsanstalt.
Detta endast såsom exempel. Den obligatoriska
ålderdomsförsäkringen är sålunda visserligen icke något nytt
i vårt land.
För att nu återkomma till den ärade talare, som
började debatten i ämnet, så var det egentligen
ålderdomsförsäkringen som utgjorde föremålet för hans lifliga
farhågor. Skulle det då verkligen innebära en så stor
fara hos oss att företaga utredning af en fråga, hvilken
i vårt grannland Danmark redan tagit skepnaden af ett
lagförslag från regeringen till representationen?
Statsbidrag till ålderdomsförsäkring för privatpersoner är för
öfrigt, såsom jag förut nämnt, icke något absolut nytt,
utan finnes redan nu. Jag nämnde såsom exempel härpå
handelsflottans pensionsanstalt. I andra länder förekomma
ock likartade åtgärder. Jag vill erinra om den
»Almin-delige Enkekassan» i Danmark och om en kassa med
samma namn i Norge, hvilken egentligen är en utbrytning
ur den nyssnämnda, som ägde rum då Norge skildes från
Danmark och förenades med Sverige. Jag skulle kunna
uppräkna en hel mängd andra dylika, om det vore
nödvändigt.
Vidare finnes flerestädes af staten garanterade
försäkringsanstalter. Så är fallet med den danska
»Livs-forsikkrings- och Forsörgelseanstalten af 1871». Samma
var förhållandet äfven med tvenne dylika anstalter i
Danmark, som inrättades år 1842 och 1871 uppgingo i
den nyssnämnda.
Skulle vi nu något litet skärskåda frågans
konsekvenser, hvilka såsom ett hotande spöke rest sig inför
den ärade talaren på kristianstadsbänken, så vill jag först
och främst erinra om frågans förhållande till ett socialt
ondt, hvars växande proportioner vi alla känna, nämligen
fattigvården. I min tanke finnes icke något medel, som
med så stor säkerhet skall förminska den kommunala
fattigvårdsbördan, som just ett af staten ordnadt och
understödt försäkringsväsende för arbetarne. Den
kommunala fattigvårdsbördan befinner sig, trots allt hvad
Paul Leroy-Beaulieu må säga och trots det prisade
framåtskridandet, också i fortskridande. Under de 8 år, vår
nuvarande specialstatistik öfver fattigvården omfattar, har
antalet understödstagare, från 1874 till 1881, vuxit från
4,35 till 4,93 på hvarje hundratal af befolkningen. Jag
inskränker mig till dessa siffror. Om de också icke kunna
anses fullt tillförlitliga, så äro felaktigheterna dock säker-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
