Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Lokalt veto. (Föredrag, ref. i A.-B. 8/12 1893)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
ADOLF HEDIftf
följande siffror. Staten har under de 10 åren 1883 —1892
uppburit i tillverkningsafgifter 142 millioner kronor. Staten
har i tillverkningsafgifter och i tull under 1892 uppburit
16,192,976 kronor; och samma år uppgingo försälj
nings-afgifterna till 6,942,078 kronor, summa öfver 23 millioner
kronor. I sanning, det är, såsom utskottet säger, stora
intressen, som äro förknippade med brännvinsförsäljningen,
nämligen stora stats- och kommunalfinansiella intressen.
Det är sant, att de äro i hög grad förknippade med
brännvinsförsäljningen, de äro förknippade med en
försäljningslagstiftning, som — icke lägger allt för svåra hinder
i vägen för konsumtionen. Ty om staten får stor inkomst
af brännvinet och kommunerna likaså, så är det icke
därför, att man skrifver i lagen, atfc så och så hög är
till-verkningsafgiften, så och så hög tullen och så och så hög
försäljningsafgiften, utan det beror af konsumtionen. Under
sådana förhållanden är den faran uppenbar, ligger nära
till hands och är mångfaldiga gånger blott allt för väl
konstaterad, att dessa stora intressen komma att te sig
för dem, som styra i stat och kommun, såsom blott
ekonomiska intressen, såsom budgetsintressen, och att
hänsynen till de moraliska intressena få underordnas, huru
mycket man än för öfrigt må vid högtidliga och mindre
högtidliga tillfällen tala om de senare. Det händer då
lätt, att det af utskottet omtalade allmänna
rättsmedvetandet blir ett statsfinansiellt och ett
kommunalfinan-siellt medvetande, inom hvilket det finnes mycket litet
utrymme för rättskänslan vid sidan af den privata, den
kommunala och statsegennyttan. Se, vi tro icke på
fyrk-talsrösträtten och bevillningsrösträtten såsom ett säkert
uttryck af det upplysta rättsmedvetandet. Riksdagen har
för icke länge sedan hört en kommun här i landet jämra
sig öfverljudt, att den icke hade förmåga att bekosta
uppförandet af ett hus för det allmänna elementarläroverket,
medan i alla fall denna fattiga och betryckta kommun
dock hade råd att kosta på i det närmaste samma summa
för att få till den kommunen förlagd en kasern. Detta
är öfverklassprinciper, det är öfverklassregemente och
öfverklasstendenser. Så länge hos de styrande — och
hvad äro de, herr talman, om ej de höga röstetalen —
så länge hos dem finnas sådana tendenser, är det fara
värd t, att dessa omtalade stora intressen komma att
sammanfalla helt och hållet med de ekonomiska, med
budgetintressena. Faran är den, att, om vi fortgå på
denna väg, staten och kommunerna slutligen blifva lika
beroende af sina brännvinsinkomster, som suparen är
beroende af brännvinsbuteljen.
Det är naturligtvis ingen, som i själ och hjärta önskar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
