Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Afsättningen till arbetareförsäkringsfonden. (Motion. n:o 29 A. K. 1897, n:o 81 A. K. 1898, n:o 129 A. K. 1899, n:o 48 A. K. 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
ADOLF HEDIftf
ter hälften af kommunernas utgifter för
ålderdomsunderstödet, dock ej öfver 2 millioner kronor årligen, dels i
lagen af 12 april 1802 »om anerkendte sygekasser», § 11,
att statskassan årligen till dem lämnar ett tillskott af
en half million kronor*.
I Danmark gifver således statskassan ut mer än 2,5
millioner årligen för arbetares och därmed jämförliga
personers understödjande vid sjukdom och på gamla
dagar. Härvid bör ej förbises, att statsbidrag å 2 millioner
kronor för ålderdomsunderstöd förutsätter minst samma
bidrag från kommunerna, att således 4 millioner årligen utgå
för nämnda ändamål, detta i ett land med betydligt mindre
än hälften af Sveriges befolkning (1890 hade Danmark,
inräknadt Færöarna, 2,185>000 invånare.) Därjämte torde
böra besinnas, att kommunalbidrag för ålderdomsförsäkring
hos oss väl lärer möta synnerligen stora betänkligheter.
Kommunernas utgifter hafva på sex år ökats från 59,272,000
kronor år 1888 till 71,369,000 kronor år 1893;
fattigvårdskostnaderna ha samtidigt stigit från 9,337,000 till
11,520,000 kronor; kommunernas skulder hafva vuxit från
144 till 182 millioner; dessa siffror tillåta näppeligen det
antagandet, att kommunerna kunna åtaga sig bördan af
ett nämnvärdt försäkringsbidrag. Under sådana
förhållanden lärer vara nödigt, att statens bidrag blifver så
mycket större, men ett mycket stort bidrag af de årliga
statsinkomsterna är ej under alla förhållanden möjligt,
och för sådant fall är nödigt att hafva samlat under den
goda, under öfverflödstiden. Härtill kommer en annan
omständighet, som i ännu högre grad påkallar
tillvaratagandet för försäkringens ändamål af de från fattigmans
nya skattebördor härflytande öfverskotten. Så länge man
nämligen ej funnit utväg att närma de påräknade
verkningarna af en ålderdomsförsäkring till den tid, då den
påbjudes — så länge dessa verkningar visa sig mycket
aflägsna, är det näppeligen möjligt att för företaget väcka
och vinna ett sådant intresse, som öfvervinner
betänkligheterna och undanrödjer svårigheterna. Detta behöfver
ej förklaras ensamt ur en den nuvarande generationens
egoistiska likgiltighet för någonting, som ej skall bära
frukt i dess tid, utan beror också, kanske företrädesvis,
af en mer eller mindre tydligt tänkt tvekan att inlåta
sig på en lagstiftning, som har en fjärran tid i sikte och
skall verka under alldeles oberäkneliga och sannolikt från
grunden nya förhållanden.
* I själfva verket lämnar statskassan till sjukförsäkringen
ytterligare bidrag, hvilka i förslaget till finanslag för budgetåret 1 april
1896—31 mars 1897 upptagas till sammanlagdt 10,600 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
