- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
381

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Afsättningen till arbetareförsäkringsfonden. (Motion. n:o 29 A. K. 1897, n:o 81 A. K. 1898, n:o 129 A. K. 1899, n:o 48 A. K. 1900)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AFSÄTTNINGEN TILL ARBETAREFÖRSÄKRINGSFONDEN 381

lösning orsakade utgifterna för försvaret icke täckas genom
nya skatter på allmänna förbrukningsartiklar,

att, om också framdeles konsumtionsskatter i en
eller annan form ej kunna undvikas, direkta och
förmögenhetsskatter också böra anlitas; hvarvid påpekades att
å de senare, särskildt arfskatten, ett öfverskott — utöfver
det i följd af försvarsfrågans lösning omedelbart
uppkommande behofvet — vore att påräkna för ytterligare
försvarsutgifter,

samt att konsumtionsskatterna borde så anordnas,
att de ej träffa sådana förbrukningsartiklar, hvilka måste
anses såsom nödvändighetsvaror.

Hur denna plan fullföljts, därom vittnar
tilläggsbe-villningens och tullbeskattningens historia.

Visserligen yttrade statsministern i Första kammaren
den 10 mars 1894:

»—–-När regering och riksdag antogo ett nytt

härordningsförslag, som lade bördor, där de icke förut
legat, och lättade där de förut hvilat, uttalade jag till
statsrådsprotokollet den 23 september 1892, under
instämmande af statsrådets samtliga öfriga ledamöter, att
jag antog det de ökade skatter, som däraf kunde
föranledas, skulle uttagas icke genom konsumtionsskatter utan
genom direkta och förmögenhetsskatter. Det har antydts
och det är sant, att regeringen icke gärna ser de förslag
till tullarnas höjande, som nu föreligga, och skälet därtill
är att, då den vid nyss angifna tillfälle uttalat sin åsikt,
hvilken sedermera upprepats och af riksdagen godkänts,
så anser den ock, att detta beslut bör lösas in. De ord
som då uttalades höra infrias. Herr Reuterswärd har sagt,
att han icke visste, hvad för en stor fråga, som förelåge
hindrande. Jag upprepar det: det finnes en stor fråga
som gör det: det är det löfte, som regeringen och riksdagen
uttalat, hvilket regeringen för sin del önskar se inlöst och
som den hoppas riksdagen skall inlösa.»

Statsministern vägrade således å regeringens vägnar
att deltaga i ett löftesbrott och påvisade tydligt, att det
beslut, som komme att fattas, innebure ett afgörande,
huruvida ett sådant skulle af riksdagen begås eller icke.

Mindre än ett år därefter tillstyrkte statsministern
k. m:t att på egen hand utfärda påbudet af den 5 jan.
1895, som ökade spannmålstullen långt öfver den år 1894
ifrågasatta höjning, hvilken han i de nyss citerade
ordalagen betecknat som ett löftesbrott. Och 1895 års riksdag,
som äfvenledes beslutit att öka spannmålstullen, har
således också frångått det urtima skattelöftet att
nödvändighetsvaror ej skulle ytterligare beskattas.

Det återstår blott ett steg att taga, för att så full-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free