Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Kommunalisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
ADOLF HEDIftf
ligare steg blef lyckligtvis förhindradt, då k. m:t af
riksdagen begärde permanent afhändelse af den rättighet,
som nu beviljas år från år, att upplåta kronans mark
för järnvägsföretag. Därmed skulle riksdagen, d. v. s.
ett riksmöte, det till hvilket den k. propositionen afgafs,
hafva afhändt riksdagen, d. v. s. riksdagen såsom institution,
folkrepresentationen, en del af dennas grundlagsstadgade
makt enligt 77 § regeringsformen — ej genom
grundlagsändring, utan genom ett beslut, i vanliga
statsreglerings-former fattadt!
När det kunnat så ske med monopolförbudet i 60 §
regeringsformen, är det kanske ej skäl att förundras, att
kommunerna tilltrott sig en koncessionsrätt å företag af
monopolistisk natur »till vinning för enskilda personer
och korporationer», ehuru den ej finnes i kommunallagarna
medgifven, men tydligen strider mot andan af vår
kommunallagstiftning och andan af vår jus publicum i dess
helhet, och ehuru ett notabelt exempel,
brännvinsförsälj-ningslagen af 1855 bort erinra om att en monopolupplåtelse
inom en kommunförvaltning ej kan rätteligen komma till stånd utan
i kraft af en utaf k. m:t och riksdagen stiftad lag. Vända
vi oss till utlandet, skola vi ock — förutom
järnvägs-koncessionslagar — finna, att staten ej förbisett det
kommunala behofvet af en användning, så att säga, i smått
af det moderna kommunikationsmedlet järnvägarna. Vi
möta ej blott vetenskapliga belysningar af ett allmänt
statsintresse att tillgodose vid dessa mera anspråkslösa
företag, utan ock åtgärder af statslagstiftningen, som
ingripit för att i och med auktoriserandet också meddela
vissa normer till efterrättelse.
Hvad orätt och skadligt hittills fått ske bör lända
till rättelse, ej anses som prejudikat, uppmuntrande till
fortsättning. Lärpengarna äro af mer än ett slag och
mycket dryga. Endast genom lagstiftningens mellankomst
kan det allmännas intresse, som sammanfaller med den
stora skattdragande mängdens, vinna upprättelse. Så
säger man äfven i de länder, där ej som i Sverige
allt fått gå våg för vind, och där man ej behöfver harmas
eller blygas för någonting liknande de enormiteter, för
hvilka Stockholm varit skådeplatsen.
Ur diskussionen om kommunalisering af vissa
verksamhetsgrenar försvinna i andra länder mer och mer en
del gamla lärosatser, som skolat gifva motståndet ett
sken af vetenskaplighet. Men hos oss höras de ännu;
bland annat cirkulerar ett konversationens nötta skiljemynt
med en inskrift om det naturliga i den enskilda
industriens öfvertag öfver den för offentlig räkning drifna: »den
förre, heter det, arbetar bättre och billigare». Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
