Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sociallagstiftning - Regeringen och bolagsväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGEN OCH BOLAGSVÄLDET
413
denna lagstiftning till förmån för en viktig och nyttig
industri möjligen gå jordägarnes billiga rätt något för
nära, men det visar, att de icke hafva en absolut rätt till
undermarken. Ja, hvarifrån skulle Stockholms kommun
hafva hämtat den utöfver hvad som erfordras för
byggnadsändamål och hvad det ändamålet kräfver? Det
medför också en viss rätt till luftrymden, men att kommunen
eljest skulle hafva någon makt att meddela koncession,
utöfver hvad detta medgifvande innehåller, bestrider jag
på det allra bestämdaste. Emellertid är det från denna
villfarelse, som anspråket kommer att taga de 12 millioner
kronor, som de sakkunnige sagt, att anläggningarna äro
värda. Det är därifrån dessa anspråk kommit, och dessa
anspråk går det nog an att visa tillbaka, om regeringen
en gång vill komma därhän i landet att vara regering.
Ja, det är på fullaste allvar jag säger detta; regeringen
skulle hafva gripit in för att förhindra ett sådant
spektakel. Det saknas icke föredömen.
Den store Stephan, som jag nyss sett honom kallas,
förstod hvad detta betydde, då telefonen kom. Det var
väl egentligen ej han, som fattade beslutet, men det var
han, som föranledde, att telefonen genast drogs inom
området för statens attribution. I Schweiz gick det icke till
precis på samma sätt, men man kom ändå till samma
resultat. Den författare, som, såvidt jag vet, fullständigast
och med största framgång behandlat das Telephonenrecht,
nämligen professorn i Zürich — en för öfrigt mycket
namnkunnig advokat — Meili upplyser om att
förbundsrådet i första början icke hade ögonen öppna. Han säger:
det var ett för mig ofattligt, oförklarligt beslut, som
förbundsrådet fattade, när det meddelade en koncession på
20 år för telefonanläggningar i Zurich. Men lyckligtvis
var vår Herre de dårars förmyndare — det har han icke
varit här — ty de två privatpersoner, som fingo denna
20-åriga koncession, begingo den oförsiktigheten att, utan
att därtill hafva lof — ehuru meningen varit den från
första början — öfverlåta koncessionen på ett Aktien
Gesellschaft. Och då hade ögonen hunnit blifva
fullständigt öppna på förbundsrådets ledamöter, som svarade: ja,
det går visst an, men koncessionen reduceras till 5 år.
På det sättet gick det till att från den 1 januari 1886
förbundsrådet är i okvald besittning utaf
bestämmanderätten af allt hvad som till telefonen hör. Det är icke
för sent för oss heller. Och det finnes utvägar att bringa
ned pretentionerna från ett bolags sida, hvilka till största
delen äro grundade på en förment rättighet, som icke
existerar. Från bolagets sida kan andragas: ja, men i
himlens namn, när regeringen ej sagt något, så hafva vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
