Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkan (Under rubriken: En bortglömd beskattningsfråga, Veckoposten 8/11—12/12 1894. Motion. n:o 140 A. K. 1885 o. n:o 46 1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
ADOLF HEDIftf
skall utgå ett belopp af blott 7,405 kr., bela summan
utgående löningsmedel, eller 13,577 kr. år 1877, enligt
öfverståthållareämbetets uppgift kommit prästerskapet till
godo. Hur den sistnämnda omständigheten skall förklaras,
vet jag ej. Men af det anförda framgår, att man i
Stockholm ej stannat vid den orättvisan att låta
främmande trosbekännare pro rata bidraga till hela
prästaflö-ningen, utan ock ålagt dem att skatta till »öfverskott»,
på förhand beräknade såsom för prästaflöningen obehöfliga,
hvilka kyrkostämman disponerar, där främmande
trosbekännare ingen rösträtt äga.
Lagutskottet år 1872 anförde äfven, att främmande
trosbekännare ej äro oberättigade att påkalla
ämbetsåtgärd af statskyrkans prästerskap. Härtill svarar jag
att, enligt dissenterlagen, »afgifter» för det begärda och
lämnade præstandum få af dem uttagas, äfven om
lagstiftningen kommer att befria dem från den skatt, de nu
måste erlägga till statskyrkan, ehuru de icke begagna
sig af någon ämbetsåtgärd af hennes präster, och att
således deras allmänna, med statskyrkomedlemmarnas
lika skattskyldighet icke genom sist nämnda
lagutskottsargument förvärfvat ens det svagaste sken af en
rättsgrund.
Särdeles bjärt framträder i Stockholm förhatligheten
af ifrågavarande skattskyldighet.
Kyrkostämmoförordningen för Stockholm stadgar i § 37, mom. 4:
Personer, tillhörande hufvudstadens icke territoriella
församlingar, nämligen hofförsamlingen, tyska och finska samt
garnisonsförsamlingarna äro icke skyldiga att för sina personer eller för inkomst
af arbete eller kapital erlägga afgifter till kyrka och prästerskap i
den territoriella församling, där de äro mantalsskrifna.
Jämför man nu detta lagbud med den af k. m:t den
1 mars 1841 fastställda, af öfverståthållareämbetet den
23 april s. å. kungjorda, s. k. »gränsreglering» mellan de
territoriala och icke-territoriala församlingarna i
hufvudstaden och med det k. brefvet af 21 december 1840
angående finska församlingen, i kraft af hvilka ett stort
antal af hufvudstadens till statskyrkan hörande invånare
dels tillåtas, dels åläggas att kyrkoskrifva sig i
hofför-samlingen, garnisonsförsamlingarna (numera fem),
Skepps-holms, finska, tyska församlingen, så frågar man sig,
hvart rättvisan tagit vägen, när lagen fritager
statskyrkomedlemmar från att betala, men ålägger främmande
trosbekännare att betala till kyrka och prästerskap i den
territorialförsamling, där de äro mantalsskrifna. Medan
en statskyrkans medlem, mantalsskrifven i Klara eller
Jakob, men tillhörande tyska eller Skeppsholms kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
