Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkan (Under rubriken: En bortglömd beskattningsfråga, Veckoposten 8/11—12/12 1894. Motion. n:o 140 A. K. 1885 o. n:o 46 1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 ADOLF HEDIftf
1781, som, med hänsyn till »en i detta land länge erkänd
och beklagad folkbrist», ville tillgodose »angelägenheten
att öka både antalet af rikets innevånare och dess
penningrörelse». I denna kungörelse säger sig lagstiftaren »otvunget
erkänna svårigheten att kunna förutse alla de händelser,
hvartill denna författning kan gifva anledning, och äfven
omöjligheten att för hvarje af dem stadga något särskildt»
—- lämnande således lagstiftaren, i det han tog ett till
principen betydande steg, åt tiden att fylla de luckor i
1781 års författning, dem erfarenheten »under
tillämpningen däraf» komme att påvisa.
En af dessa luckor var bristen på föreskrifter, om
och i hvad mån de främmande trosbekännare skulle vara
underkastade skattskyldighet till den lutherska
församlingen och äga däremot svarande rösträtt. Det är
märkligt, att, när mot slutet af adertonde seklet den frågan
trädde fram i praktisk skepnad, hon fick ett mera liberalt
och humant svar, än Sveriges lagstiftare mot slutet af
det nittonde synas vilja bekväma sig till. Sedan åtskilliga
medlemmar af reformerta bekännelsen, boende i Maria
församling i Stockholm, där de deltagit i onera till kyrkan
och prästerskapets underhåll, öfverklagat, att vid ett
kap-1 ans-val rösträtt för deras i församlingen belägna
egendomar dem förvägrats under åberopande af
prästvalsför-ordningen för Stockholm den 18 september 1765, hvilken
klagandena ansågo i den delen upphäfd genom kungliga
förordningen den 24 januari 1781, förklarade k. m:t genom
resolution den 1 november 1791:
»Ehuru genom 5 mom. uti ofvanberörda 1765 års förordning om
prästval i Stockholm blifvit stadgadt, att ej män af främmande lära,
som där i församlingen bo, skulle äga rösta vid prästval, och ej heller
deras hustrur, utan såvida de bekänna sig till den evangeliska lutherska
läran och till församlingen sig hålla *; likväl som anledningarna till
detta stadgande försvunnit genom k. m:ts ofvannämnda nådiga
toleransstadga af den 24 januari 1781, däruti främmande religionsförvandter,
jämte de dem såsom medlemmar af samhället förundte fri- och
rättigheter, är vordet tillåtet ett fritt tillträde till den offentliga lutherska
gudstjänsten, samt att uti alla prästerliga förrättningar betjäna sig af
lutherske präster, hvilkas tjänst de i alla fall behöfva för sitt hus- och
tjänstfolk eller under dem varande arbetare af den lutherska läran;
alltså och emedan rättigheten att rösta vid prästval åtföljer egendomen
emot den skyldigheten att bidraga till kyrkans och prästerskapets
underhållande; ty finner k. m:t skäligt att härmed i nåder bifalla och
förklara, att främmande religionsbekännare, som i riket njuta
medborgerliga friheter och förmåner, äfvenväl, då de inom någon
församling innehafva hus och egendom samt bidraga till prästerskapets
* Det heter i punkten 5 af k. m:ts nådiga förordning om
prästeval uti dess residensstad Stockholm den 18 september 1765:
»Bor någon, som af främmande läro är, i församlingen, äge då
hustrun, om hon bekänner sig till then Evangeliska Lutherska läran;
samt sig till Kyrkan therstädes håller, att vid Prästeval rösta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
