Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Främmande trosbekännares skattskyldighet till statskyrkan (Under rubriken: En bortglömd beskattningsfråga, Veckoposten 8/11—12/12 1894. Motion. n:o 140 A. K. 1885 o. n:o 46 1886)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄMMANDE TROSBEKÄNNARES SKATTSKYLDIGHET 453
aflöning och utgöra på dem löpande onera till kyrkans eller
församlingens behof, böra anses äga rättighet att likmätigt författningarna
deltaga uti församlingens prästval, hvarigenom icke heller något å
lutherska lärans vägnar kan äfventyras, då de icke äga välja på andra
än de af vederbörande konsistorium godkände och i laga ordning under
omröstning ställde prästmän.
När mail vidare besinnar, att
sockenstämmoförordningarna af 1817 och 1843 medgåfvo främmande
trosbekännare, såsom eqnivalent mot skatteplikten, rätt att
deltaga i besluten om skatterna till statskyrkan, men att
man numera beröfvat dem denna rätt, liksom man genom
den af 1879 års riksdag förkastade prästvalsförordningen
ämnade beröfva dem äfven den af 1843 års förordning
om prästval medgifna rätten att deltaga i prästval, och
om man ihågkommer, hvad jag härom anfört i min motion,
så inses, huruledes i det afseende, hvarom här är fråga,
de främmande trosbekännarnas skyldigheter blifvit ökade,
medan deras rättigheter minskats.
Klagomål från de så kallade främmande
trosbekännarnas sida öfver ett sådant sakernas tillstånd hafva
naturligtvis ej kunnat uteblifva. Jag skall anföra två exempel.
Sedan Klara församling i hufvudstaden, å
kyrkostämmor den 11 och 25 maj 1868, uti den då å församlingens
sida antagna öfverenskommelsen om präst- och
klockare-aflöning beslutit, att i stället för det dittills brukliga
af-löningssättet medels påskören, kollekter samt arvoden af
kyrkokassan, fast lön skulle utgå, och att — utom
personlig afgift af 25 öre — 20 öre af hvarje bevillnings
riksdaler, så för fastigheter, undantagna församlingens
egna, som för kapital och arbete (för kapital ocli arbete
dock ej af personer, tillhörande de icke territoriala för
samlingarna) skulle utgöras, öfverklagades detta beslut af
mosaiska trosbekännare, bosatta i Klara församling, hos
öfverståthållareämbetet, under åberopande af § 43 i
kyrkostämmoförordningen för Stockholm. Efter det nämnda
ämbete, med hänvisning till § 37 i samma förordning,
ogillat besvären, söktes ändring hos k. m:t, hvilken genom
resolution af den 18 september 1808 förklarade sig hafva
funnit »skäl ej vara anfördt», som kunde verka ändring
i det öfverklagade beslutet.
Den 28 januari 1878 ingick katolska församlingen i
Stockholm med petition till k. m:t om sådan ändring af
§ 37 i kyrkostämmoförordningen, att de af lagen erkända
främmande trossamfunden blefve delaktiga af den förmån,
som §:en medgifver personer, tillhörande de icke
territoriala, lutherska församlingarna, att icke erlägga afgifter
till kyrka och prästerskap i den territorialförsamling, där
de äro mantalsskrifna. Öfver denna ansökan infordrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
