- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
455

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - I judefrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I JUDEFRÅGAN

455

I judefrågan.

(Helsingfors Dagblad.)

I.

Stockholm den 7 oktober 1883.

Herr Redaktör!

Jag är Eder särskildt förbunden för det uppdrag, jag
haft nöjet mottaga, att meddela Eder en öfversikt af de
mosaiska trosbekännarnas ställning i Sverige. Kort förut
hade jag nämligen i n:o 222 af Helsingfors Dagblad läst
Tammerfors handelsförenings yttrande om judarna, och
jag hade önskat mig ett lägligt tillfälle att inför Edra
läsare förklara, att vi svenskar på det allra kraftigaste
bestrida sanningen af det påstående, som omförmäles i
nämnda yttrande, att »juden aldrig i något land
inför-lifvar sig med det lands medborgare, hvarest han åtnjuter
medborgarerättigheter.» Vår erfarenhet är alldeles
motsatt, ehuru våra landsmän af den mosaiska
trosbekännelsen, efter en lång period först af förtryck och sedan af
förödmjukande »tolerans», ej förr än inemot våra dagar
vunnit något så när fullständig likställighet med öfriga
svenska medborgare.

Det har någon gång antagits, att först efter
utfärdandet, den 27 maj 1782, af »Reglementet för dem af
judiska nationen som vilja hit i riket inflytta och sig här
nedsätta», judar visat sig inom Sveriges landamären. En
novell af — om jag minns rätt — W. von Braun öppnas
med en sådan skildring af de vedervärdigheter, för hvilka
ett par judar voro utsatta under sin färd på 1780-talet
genom vårt land till hufvudstaden, att man däraf skulle
vilja sluta, att därförinnan aldrig en jude trampat Sveriges
jord. I en eljest pålitlig, anonymt utgifven skrift
uppgifver den ej obekante författaren E. M. C. Pontin
uttryckligen, att först 1782 judar kommo till Sverige. Att
inga judar funnos här, då 1734 års lag antogs, det finner
han bekräftadt däraf, att Rättegångsbalkens 17 kap. 7 §
stadgade, att »okristen» ej må vittna. Det kunde ju —
menar han — omöjligen hafva varit lagstiftarens afsikt
att sätta judarna i samma kategori med dem, som i öfrigt
genom samma lagrum förnekas att vittne bära. Stadgandet
vill han därför förklara så, att på den tiden Sverige icke
hade några invånare af annan än kristen trosbekännelse.

Verkliga förhållandet är dock helt annorlunda. Långt
före 1782, ja långt före 1734 hade den svenska lagstift-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free