Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - I judefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
ADOLF HEDIftf
svenska språket och förvärfvat många högt uppsatte
gynnare. I sin skrift om judiska religionen missfirmar han
vådligen sina forna trosförvanter, hvilka — säger han —
hålla det »för ingen synd hvad orätt de en kristen göra
kunna». Hvad gjordes väl mera vittne behof?
Men, jag återtager min berättelses tråd. Till en
början har jag blott att förtälja om steg tillbaka, om
reaktion mot 1782 års toleransförfattning. Sålunda
utfärdade k. m:t 1806 ett förbud för judar att hädanefter
i riket inkomma och förordnade 1807 att judar, som
nedsatt sig annorstädes än i de tre städerna (Stockholm,
Göteborg och Norrköping), skulle antydas att inom ett år
efter skedd tillsägelse afflytta till någon af dem. År 1815
gick riksdagen i spetsen för reaktionen; den föranledde
ett af regeringen samma år utfärdadt förbud för judar
att utan k. m:ts särskilda tillstånd hädanefter i riket
inkomma. Och år 1818 anhöllo ständerna hos k. m:t, att
sådant tillstånd måtte »så sparsamt som möjligt» beviljas.
Såsom ett exempel på tonen bland judefienderna vid denna
tidpunkt skall jag nämna en 1815 utgifven skrift, kallad
»opartiska politiska tankar för och emot judarna. Bevis
att de utgöra en stat i staten», och så vidare.
Författaren, som börjar med att citera 17, 1—4, säger att det
väl icke vore »berömvärdt», men icke heller något »våld»,
att »helt enkelt drifva judarna ur landet med pick och
pack», att »själfve Mahomets lära är bättre än judarnas»
med mera dylikt.
Emellertid lugnade sig snart nog dessa reaktionära
vågor, och genom prejudikat i särskilda fall började de
trånga bestämmelserna i 1782 års reglemente något rubbas.
En kungörelse af 1828 inskärper väl, att mosaisk
trosbekännare ej utan k. m:ts särskilda tillstånd finge besitta
fastighet å landet, men visar på samma gång, att det
likväl var möjligt att erhålla rätt därtill. År 1830
medgafs åt en mosaisk trosbekännare i Göteborg rätt att idka
skomakerihandtverket. Omsider utfärdades 30 juni 1838
»Förordning angående mosaiska trosbekännares
skyldigheter och rättigheter här i riket». Den upphäfde
reglementet af 1782 och stadgade såsom regel att i Sverige
födde eller inflyttade och till svenska undersåtar upptagna
mosaiska trosbekännare skulle »i alla hänseenden vara
ställda i lika rättsförhållanden med öfriga svenska
undersåtar», utan andra inskränkningar, än grundlagarna för
utrikes födde män eller främmande trosbekännare
bestämma eller i denna förordning särskildt stadgas.
Undantagen voro följande: att mosaiska trosbekännare ej utan
k. m:ts särskilda tillstånd finge köpa fastighet å landet;
att de ej finge välja eller kalla präst eller kyrkobetjäning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
