- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
460

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - I judefrågan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460

ADOLF HEDIftf

II.

Andra röster höjdes dock hädanefter allt oftare i
riksförsamlingen, i tidningspressen och litteraturen och
förberedde en bättre tid. Själfva den officiella tidningen
— som då hette »Statstidningen» — tog del i debatten
1843, genom att ur Preussische allgemeine Zeitung meddela en
utförlig redogörelse för de märkliga förhandlingar i
Rhen-provinsens landtdag, hvilka föregingo dess, med 54 röster
mot 9, den 14 juli 1843 fattade beslut om mosaiska
tros-bekännares likställighet i politiska rättigheter med öfriga
medborgare, Denna redogörelse utkom äfven såsom
broschyr. Ar 1845 utgaf den förut nämnda Pontin en skrift:
»Förtjäna judarna politiska rättigheter?», ett angrepp med
både näbb och klor mot de häfdvunna fördomarna.
Reform-perioden börjar.

Fabriks- och handtverksförordningen 1846 förklarades
gälla äfven för mosaiska trosbekännare, dock fortfarande
med förbehåll, att deras näringsfrihet vore inskränkt till
de i 1838 års författning nämnda fyra städerna *. Enligt
en förordning af 1849 innebär det förut omförmälda
stadgandet i rättegångsbalken icke hinder för mosaiska
trosbekännare att vittna. Genom en kungörelse af 1854
berättigades de i Sverige födda att utan särskild tillåtelse
bosätta sig i hvilken stad som helst. Genom förordningen
den 26 oktober 1860 erhöllo svenska undersåtar af
mosaiska trosbekännelsen rätt att bosätta sig och besitta
fastighet öfverallt i riket på landsbygd och i stad; däremot
skulle utländska mosaiska trosbekännare, som efter
erhållet tillstånd endast tillsvidare i riket vistas, fortfarande
hafva någon af de fyra städerna till boningsort; men år
1873 upphäfdes äfven denna inskränkning. Genom
förordningen den 20 januari 1863 stadgades, att medlem af
svenska kyrkan ej vore förment att ingå äktenskap med
mosaisk trosbekännare (civil-äktenskap inför magistrat eller
kronofogde).

Om sistnämnda lag torde jag få tillägga ett par ord.
Genom ett prejudikat af 20 juli 1861 hade förklarats, att
äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan och
mosaiska församlingen ej vore tillåtet. K. m:t hade nämligen
då ogillat besvär mot ett konsistorium, som ansett lysning
till sådant äktenskap ej kunna lagligen beviljas. Justitie-

* När k. m:t 1811 beslöt anläggande af en stad vid Arvika i
Värmland, medgafs mosaiska trosbekännare att där bosätta sig. Men
trots det fina namnet »Oscarsstad» begagnade de sig ej af tillåtelsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free