- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
469

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Åtalet mot August Strindbergs »Giftas»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅTALET MOT AUGUST STRINDBERGS »GIFTAS» 469

och vakna. De litteraturens smärre män och större män,
som haft gäckeriet till vapen, skulle hafva talat
annorlunda — det lärer ej inför en så lärd och vitter krets
behöfva belysas med ett urval ur de otaliga exemplen.

Strindberg således — han må ha rätt eller orätt i
sin mening om en kyrkodogm, han må hafva uttalat sig
på ett sätt, som från någon annan synpunkt än åtalets
innebär missbruk af tryckfriheten — har icke gjort sig
skyldig till gäckeri af sakramenten. Ty i det ordet äger
man ej rätt att inlägga något annat, än hvad det
verkligen betyder.

Men, tyvärr, det är just därigenom man kunnat
komma till den underliga suppositionen, att en person, som haft
det tydligaste syfte att uttala en enligt hans tanke nyttig
faktisk sanning, och som funnit sig därtill böra välja
brutala ord — att han »gäckats», att han farit fram med
lek och löje. Man har känt sig eller trott sig böra känna
sig sårad — se där hemligheten — af det våldsamma
och direkta, och just därför ej gäckande angreppet på
någonting, som mången tror på, mången ej tror på, men
finner för godt att hålla i tystnadens helgd och vördnad.
Och så säger man — liksom för att urskulda sig själf —
att han har hånat oss, han har knäppt oss på näsan,
ehuru man sanningsenligt borde säga: han har — figurligt
taladt — öfverfallit oss, han har huggit oss för örat. Men
se, känns man vid denna sanning, så passar
gäckeri-momentet ej in, och åtalet är omöjligt.

Man tillgriper detta mom., som endast genom vrång
uttolkning — det vill säga endast genom att i Strindbergs
ord inlägga hvad där ej finns — kan få ett sken af
till-lämplighet. Men man underlåter att anlita det mom.,
som just enligt herr justitieministerns egen uppfattning
här skulle vara tillämpligt. Det är nämligen tydligt, att
herr justitieministern och herr stadsfiskalen anse
Strindberg hafva angripit den lutherska nattvardsläran, hvilkens
innehåll de uppfatta på samma sätt som herr Strindberg.
Efter deras åsikt har Strindberg sålunda förbrutit sig mot
2 mom., ty han har förnekat en hufvndsats i den rena
evangeliska läran. Likväl förklarar författaren i
Posttidningen att man ej »satt i fråga» att tillämpa just det
tillämpliga mom. Hvarför? Därför förmodligen att man
insett, att detta vore alltför orimligt inför det nutida
rättsmedvetandet. Men i stället för att sålunda afstå från
åtal, anlitar man ett annat mom., som icke alis träffar
denna sak, men hvars mera obestämda och obestämbara
innehåll kan under inflytelsen af subjektivt tycke och
smak samt uppretade känslor misstydas och vrängas till
tillämplighet på Strindbergs ord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free