- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
483

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Rågtullens konsekvenser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÅGTULLENS KONSEKVENSER 483

staf. En författare i Post- och Inrikestidningar år 1884,
hvilken man allmänt ansett för identisk med herr Per
Axel Bergströms företrädare i ämbetet, kallade också det
ifrågavarande lagrummet för en »erkändt föråldrad
bestämmelse». Allra minst tänkte man sig, att den skulle
upplifvas ibland, men ibland och oftast få hvila. Oftast
— säga vi med afsikt, ty äfven i sin nuvarande
åtals-brånad förbigår nog kungliga justitiedepartementet flertalet
fall af förnekelse i tryckt skrift af den rena läran, som
förekomma i konungariket Sverige.

Är nu detta nya system så att förstå, att kungliga
justitiedepartementets chef helt och hållet ogillar den
teorien att en lagparagraf må såsom föråldrad få falla i
glömska, att han tvärt om menar att en lag, hur orimlig
den är, skall tillämpas så länge den icke blifvit formligen
upphäfd, samt att, om hans bemödanden ej förslå, detta
beror icke af bristande vilja, utan af hans blott mänskliga
krafters otillräcklighet? Nej, vi kunna ej på det sättet
förklara upplifvandet af den »erkändt föråldrade
bestämmelsen», ty i ett af Axel Bergström undertecknadt
lagutskottsutlåtande år 1884 finna vi en helt annan åsikt om
erkändt föråldrade lagbud uttalad.

I kyrkolagens 10:e kapitel heter det om den större
bannlysningen, att den bannlyste skall vara utesluten från
allt samkväm med andra än hustru, barn och tjänstefolk,
och att hvarje annan, som, med vetskap om bannlysningen,
»honom härbergerar eller med honom äter och dricker,
then skall stå uppenbara skrift». Vid 1884 års riksdag
tog sig en motionär (F. T. Borg) det orådet före att
föreslå upphäfvande af detta erkändt föråldrade lagbud, hvilket
är formellt lika god gällande lag som
tryckfrihetsförordningens § 3 mom. 2. Lagutskottet af styrkte, i ett af herr
Axel Bergström utan reservation undertecknadt utlåtande,
motionen såsom onödig. Motiveringen för afstyrkandet är
märklig. Föreskrifterna i nämda kapitel af kyrkolagen —
sade utskottet — »äro föråldrade och i flera afseenden
stridande mot nutidens kristliga medvetande, hvadan de
ock icke vidare tillämpas; men just med afseende å sist berörda
förhållande torde med deras formella upphäfvande utan synnerlig
olägenhet hunna anstå». Utskottet menade således icke, att
så länge en lag finnes, den skall tillämpas, den vare hur
tokig som helst. Utskottet ansåg ej angeläget att få den
orimliga lagen så fort som möjligt upphäfd, på det den
ej en vacker dag måtte fresta någon lagens väktares ovisa
nit. Nej, utskottet fann den formaliter giltiga, men realiter
döda (»föråldrade») lagbestämmelsen oskadlig, Men nu
kan herr Bergström af sitt eget föredöme inhämta, att det
verkligen icke är ofarligt, utan verkligen kan leda till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free