Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Aktning för lagliga myndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTNING FÖR LAGLIGA MYNDIGHETER
485
garemaktens åtgärd. Men den på detta sätt
demonstrerande föreningen yttrar icke något omdöme om juryns
utlåtande eller om den tillämpning, domstolen på grund
häraf gjorde af det åberopade lagrummet. Föreningens
medlemmar kallas då att inställa sig inför Uppsala
universitets rektor, hvilken först begagnar tillfället att låta
anteckna de tillstädeskomna, misshagliga personernas namn
— ett förfarande af den förhatliga karaktär, att vi antaga
det han själf redan ångrat det — och därpå i ett
säkerligen väl öfvervägdt, men föga välbetänkt tal tillfogar
dem en extrajudiciel varning. Hvad häri framför allt
ådragit sig vår uppmärksamhet, är rektorns nya lära om
den aktning man är skyldig lagliga myndigheter och deras
utslag.
Så som han, enligt tillgängliga referat, formulerat
detta myndigheternas anspråk för sig och sina beslut på
aktning — förmodligen allas, och ej blott den studerande
ungdomens — innebär det den alldeles oantagliga läran,
att man är skyldig aktning åt hvad man finner dumt eller
orättfärdigt eller ohederligt, eller alltsammans på en gång,
så snart detta dumma eller orättfärdiga eller ohederliga
är en, under iakttagande af behöriga former, af laglig
myndighet vidtagen åtgärd, fattadt beslut eller fäld dom.
Den eller de, hvilka beslutet omedelbart rör, äro skyldiga
att underkasta sig det, utan att samhället för dess
verkställande behöfver anlita sin tvångsmakt. Den aktningen
är man skyldig, icke detta beslut eller in casu den
myndighet, från hvilket det utgått, utan lag och
samhällsordning och — sig själf. Men hvarje längre gående fordran
på »aktning» måste tillbakavisas. Vi äro icke skyldiga
att taga vårt förnuft till fånga under trons lydnad, den
trons att det orätta och olagliga blifver rätt och lagligt
därför, att en myndighet af oförstånd eller vrånghet på
ett stycke papper skrifvit en resolution, som vi äro
pliktiga att lyda. leke heller behöfva vi, ens genom tystnad,
där vi känna oss manade att tala, hyckla en aktning, som
vi ej känna, ej kunna, ej böra känna. Vi hafva en af
tryckfrihetslagen hägnad rätt att kritisera den dom, vi
underkasta oss, så mycket vi behaga; vi äga att göra
sammaledes inför högre myndighet, där vi söka ändring;
ingenting hindrar oss, om vi det förmå, att visa att den
var oförståndig eller led af ännu värre fel, som omtalas
i strafflagens 25:e kapitel, Vår judiciella och
administrativa byråkrati är icke i åtnjutande af den förmån, som
dekreterades af det vatikanska konciliet.
Nej, vi äro ej skyldiga till något sådant. Hvem skulle
väl drista sig att påstå, att någon är skyldig den jury
aktning, som fällde Crusenstolpe, eller de hofrättsleda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
