Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Likhet inför lagen - Församlingsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSRÄTTEN
493
nästan mer än man kunde vänta». Hänsyf tände på den
förfärliga olyckshändelsen vid Södra Blasieholmshamnen
den 23 september 1885, utbrister tidningen, att minnet af
den »bristande handlingskraft», som ordningsmakten då
lagt i dagen, bör utgöra anledning nog till
»tillfredsställelse» med den ofantligt onödiga energi, som samma
ordningsmakt utvecklat mot — några lefverop, inberäknadt
herr Brantings ohörbara hurra, på Långholmsgatan! Den,
som nedskrifver en dylik jämförelse, bör vara förvissad
om, att hans läsares reflexionsförmåga sofver den djupa
sömn, ur hvilken intet väcker.
Församlingsrätten.
(Dagens Nyheter 19 september 1888.)
I olikhet med många grundlagar innehåller vår
statsförfattning icke någon uppräkning af de medborgerliga
rättigheterna, vi vilja säga: icke någon fullständig
»rättighetsförklaring». Vissa beståndsdelar däraf saknas icke:
sådana återfinnas i regeringsformens sextonde och
åttiosjätte paragrafer. Men där finnes icke en sådan afdelning
som t. ex. paragraferna 85 med flere följande i danska
junigrundlagen. Bland annat saknas garantier för
förenings-och församlingsrätten.
De, som föreställa sig att härmed ingen skada skett,
ja, att till och med frånvaron af dylika allmänna
föreskrifter, med hvilka man tror sig göra processen kort,
när man utan fog kallar dem »abstrakta», ha icke så litet
orätt. Sant är visserligen, att Sverige trots sextonde
paragrafens vackra löfte, att konungen skall »ingens samvete
tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en
fri utöfning af sin religion», intill de sista årtiondena
upprätthållit ett statskyrkotvång, som gjorde oss till
föremål för harm och medömkan i andra länder. Ej mer än
30 år ha nu förflutit sedan den lag upphäfdes (år 1858),
enligt hvilken en person, som på en söndag inför 13 män
och 20 kvinnor läst några stycken ur bibeln samt »Fader
vår», dömdes till 66 rdr 32 sk. bko böter utom 3 rdr 16
sk. för — sabbatsbrott, eller vid bristande tillgång 28
dygns vatten och bröd. Samma lag straffade med
landsförvisning den, som tredje gången »höll och tillät» en
konventikel. För 30 år sedan dömdes till landsflykt 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
