Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - Församlingsrätten - »Munkorgslagen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
ADOLF HEDIftf
särskildt bestämmer, kostnadsfritt finnas upplåtna för befäl
och manskap vid hufvudstadens polis- och brandkårer; och skall
i öfrigt, när helst det påfordras, fritt tillträde dem lämnas
till lokalen.»
Utom de illa betänkta åtgärder af
öfverståthållareämbetet för polisärenden, som numera efter några veckors
förlopp ingen vidare vill försvara, har en mycket illa
inspirerad landshöfdings påhitt af en »ny sysselsättning för
kronofogdar» riktat uppmärksamheten på en mot de
enklaste konstitutionella principer stridande en våldslagstiftning
om och mot en af ett fritt folks viktigaste rättigheter.
»Munkorgslagen».
(Anförande i Andra kammaren den 14 maj 1889.)
Herr statsministern började sitt anförande under
förmiddagens plenum med ett beklagande, att herr statsrådet
och chefen for justitiedepartementet, lagförslagets egentlige
författare, icke kunde deltaga i dagens förhandlingar och
försvara k. m:ts proposition. För min del instämmer jag,
lika som utan tvifvel kammarens samtliga ledamöter, i
detta beklagande, nämligen med hänsyn till den sorgliga
anledningen, men däremot är jag fullt öfvertygad att, om
och när regeringen får den ro och ledighet, som hittills
uppenbarligen saknats, att närmare öfverväga den fråga,
som hon nu underställt riksdagens pröfning, hon då skall
finna och erkänna att med hänsyn till resultatet herr
chefens för justitiedepartementet här värö eller bortovaro
från kammarens förhandlingar är fullkomligt likgiltig, ity
nämligen att han omöjligt skulle kunna vara i stånd att
vederlägga de af herr statsministern antydda, i den
offentliga diskussionen yttrade anmärkningar mot k. m:ts
proposition.
En af dessa anmärkningar, en hufvudanmärkning,
bekräftades, såsom jag i det följande skall visa,
fullständigt af herr statsministern själf. En annan är — huru
benägen man än må vara, och jag för min del är det,
att icke hysa det ringaste tvifvel om renheten af
regeringens syftemål — framkallad genom en slags
naturnödvändighet och trotsar hvarje vederläggningsförsök. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
