Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - »Munkorgslagen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t> MUNKORGSLAGEN »
503
Den tyska socialistlagen af år 1878 räknar snart 11
års tillvaro, och denna tid har varit mer än tillräcklig för
att bekräfta hvad vid lagens andra läsning det året
yttrades af Sonnemann, nämligen: att det ej kunde gifvas en
värre eggelse till klasshat än denna undantagslag, som
skulle hos 500,000 väljare utsläcka tron på tillvaron af
lag och rättvisa; och att man med en sådan lag skulle
inom ett par år åstadkomma så mycket ondt, att hela
generationer skulle få lida däraf. I sanning profetiska
ord! Resultatet, det förutsedda resultatet, ligger nu öppet
för allas syn, och därjämte det, att den tyska
socialdemokratien vunnit både i yttre utbredning och inre styrka.
Socialdemokratien, som vid 1877 års
riksdagsmanna-val räknade 481,000 röster af 5,536,000, och följande år
1878 efter riksdagens upplösning 65,000 röster mindre än
året förut, ehuru i det bela 274,000 flere väljare deltogo
i 1878 års val, säges nu, tio år senare, mönstra mellan
900,000 och en million röster. Socialdemokratien har från
de stora städerna arbetat sig ut öfver hela landet; den
har uppnått en disciplinerad organisation, sådan som
endast ett förtryckande tvång kan framkalla; den är fullt
förtrogen med de hemliga förbundens mest fulländade
procedyr; och nu, efter dessa 10 eller 11 år, hetsad och
jagad, är den naturligtvis döf, absolut oåtkomlig för hvarje
diskussion.
Detta är den tyska socialistlagens frukt. Denna lag,
stiftad 1878, har, som bekant, icke mindre än tre gånger
fått sin gällande kraft förlängd; första gången år 1884.
Då erkände regeringen i motiveringen till förslaget om
lagens förlängning, som orden lydde: »att något tvifvel
icke kan råda därom, att den socialdemokratiska rörelsen
fortfar med väsentligen lika styrka», och regeringen
varnade mot det felslutet att af det större lugnet på ytan
låta sig ledas till det antagandet, att rörelsen afmattades
och slocknade; man hade blott lyckats, sade hon, att
»någorlunda tränga den bort från ytan».
När regeringen förlidet år för tredje gången af tyska
riksdagen äskade lagens förlängning, påstod hon
visserligen: »att lagen icke blott förebyggt allvarsamt störande
af det allmänna lugnet» — hvilket ju icke var mera
allvarligt stördt före socialistlagen — utan ock, att den
hindrat socialdemokratiens utbredning till landsbygden —
hvilket senare påstående verkligen är sorglustigt genom
sin bevisade oemotsvarighet mot de faktiska förhållandena;
men på samma gång erkände regeringen »att en ändring
i riktning af en positiv förbättring ännu icke inträdt»,
att »socialdemokratien hvarken i utsträckning eller styrka
lidit afbräck» — motsatsen är blott allt för säker — samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
