Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - »Munkorgslagen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t> MUNKORGSLAGEN »
505
kriminalprocess är inledd, i hvilken redan två ministrar
äro komprometterade, såsom de där hafva stått bakom
dem, hvilka värfvat folk till det ruskiga yrke, hvars
utöfvare kallas agents provocateurs. Se, det går så, när detta
polisnit, som herr statsrådet talar om, träder i den
politiska förföljelsens tjänst, att ovillkorligen den offentliga
makten råkar i den djupaste demoralisation. Det är detta,
som Windthorst tydde på, då han talade om »Die
Geheim-pelizei». Och för en sådan användning af den offentliga
makten, af ordningsmakten i vårt land, må vi väl bedja
Gud att framgent, såsom hittills — åtminstone under de
flesta tidrymder — blifva förskonade.
Jag skulle äfven hafva velat i sammanhang härmed
rekommendera till herr departementschefens
uppmärksamhet några ord af ingen mer och ingen mindre än själfva
den illustre rikskansleren, nämligen dels denna sentens:
»Die Polizeiagenten aus Mangel an Stoff lügen und
über-treiben unverantwortlich», dels också följande tänkvärda
ord: »Våre motståndares obehagligaste bundsförvant» —
han menar: för honom och hans parti obehagligaste —
»är våre polistjänstemäns täflande ifver att upptäcka
sammansvärjningar och på sådant sätt utsmycka resultaten
af sina bemödanden, likasom de tillämnade och förhindrade
förbrytelserna, att de inför skrämda sinnen skola framstå
i en bengalisk belysning såsom kronans och samhällets
permanenta räddare ur hårresande faror.» Detta bidrag
till historien om »Die Geheimpolizei», som är den
nödvändiga frukten af en undantagslagstiftning, sådan som
den tyska socialistlagen, tål att begrundas. »Skrämda
sinnen» — citerade jag nyss ur den tyske rikskanslerens
yttrande. Om något ord passar i historien om den
svenska så kallade socialistlagen, så är det visserligen detta.
Det synes — och jag kommer härmed, såsom jag
nyss lofvade, till min förklaring af regeringens afsikter
eller, rättare sagdt, till min förklaring af den tankegång
hos regeringen, som föranledt framläggandet af denna
olyckliga lag — det synes som om chefen för
justitiedepartementet och hans högt ärade kolleger lefde i den
föreställningen, att den socialistiska rörelsen skulle vara något
särskildt och för vår tid i hög grad utmärkande samt
synnerligen förskräckligt fenomen. Men i själfva verket
är förhållandet det, att hvarje föregående tid haft långt
större sociala svårigheter och långt mera vidtutseende
faror att bekämpa. Eller är icke Roms historia, åtminstone
en mycket stor del däraf, historien om en klasskamp, till
hvilken vi aldrig hafva sett någon like i historien, kampen
emellan jordaristokratien och de besittningslöse, emellan
slaf varna och de fria? Är icke medeltidens, reformations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
