Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvets-, yttrande-, församlings- och föreningsfrihet - »Munkorgslagen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
ADOLF HEDIftf
samt af rust- och roteringsbördan och jämväl till
understöd åt sjöfartsnäringen? Är det detta som afses, så torde
jag få tillåta mig ett par anmärkningar. Den ena är, att
arbetaren väl skulle hafva rätt att svara: »När I låten
dessa fåglarna i skogen sjunga, så glömmen icke alldeles
bort, hvad I verkligen hafven gjort. Sången låter vacker,
och den skulle vara förförisk, om icke mitt bröd vore så
dyrt.» Och den andra anmärkningen är, att, om det är
dessa förespeglingar man afser, ögonblicket synes mig vara
särdeles illa valdt, det ögonblick då riksdagen endast
genom en fiktiv kalkyl på papperet reglerat budgeten utan
statsbrist. Om I låten sådana svikliga hägringar dansa
inför de fattiges och betrycktes ögon, så vill jag, herr
talman, säga min åsikt vara den, att ehvem det gör, har
större synd däraf, än socialdemokraterna, när de förespegla
sitt tusenåriga rike. Ty dessa senare tala endast med
den auktoritet, som kan tillmätas deras teorier. Men
regeringen, hon talar, hon lofvar uti statens namn. Och när
hon icke håller dessa löften, därför att hon icke kan hålla
dem, hvad blir då arbetarens ersättning? Då skulle han
hafva denna lag som sin behållna gåfva. Med denna lag
gören I slut på diskussionen, I gören slut en gång för
alla på hvarje försök att upplysa och öfvertyga. Med
munkaflen tränger man tillbaka och förvandlar till en
outrotlig förbittring, jäsande i sinnenas djup, allt det
missnöje, som därförutan i diskussionens fria dager och
ljus skulle kunna klaras och förvandlas till praktiska
reformyrkanden.
Riksdagen torde icke betviflat hvad regeringen i sin
proposition bedyrar, att hon icke har något ondt i sinnet,
att hon icks vill hindra, såsom orden lyda, »den sansade
granskningen och kritiken af samhällsförhållandena, lagarna
och myndigheternas beslut, eller yrkandet på reformer i
ena eller andra afseendet.» Men det är icke regeringens
välmening, på hvilken det här kommer an, utan det är
lagtexten, den till allt användbara lagtexten, och den kan
blifva ett huggvapen i åklagarens eller domarens hand.
Den ledamot, som på förmiddagen så ifrigt tog parti för
k. m:ts proposition, citerade med särskildt höjd röst, att
det »icke» var meningen att någonting sådant skulle
komma att förehafvas; och därmed var i hans ögon den saken
klar. Det är nu på sitt sätt uppfriskande, nästan såsom
ett majregn på torr jord, att i denna skeptiska tid få
höra uttrycket af en så oskuldsfull barnatro. Men detta
är icke tillräckligt for den, som skall fatta beslut om ett
lagförslag. Han måste säga sig, att, oberoende af
regeringens mening och välmening, dömer domaren efter hvad
han läser i lagen. Han måste säga sig, att, oberoende af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
