Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionspolitik.
Den norska riksrättsstriden.
(Dagens Nyheter 16—29 juli 1882.)
I.
Att den mångåriga striden mellan Norges
folkrepresentation och regering i vårt land väckt någon
uppmärksamhet, är alldeles naturligt och kan ej bestridas.
Däremot är den uppgiften, som fram burits af åtskilliga svenska
pressorgan, att denna strid hos oss följes »med den
lifligaste uppmärksamhet», alldeles gripen ur luften. Detta
påstående är intet annat än en mer än vanligt omotiverad
användning af en bland tidningsspråkets slitna
hvardags-fraser. Och om möjligt ännu mera grundlöst är vissa
ärade samtidas förmenande, att den svenska allmänheten
eller någon nämnvärd del däraf fixerat sin mening om
denna strid därhän att taga parti mot stortinget för
regeringens vanmäktiga kraftåtgärder. Det lugn, hvarmed den
svenska allmänheten följt stridens skiften, beror af flera
samverkande orsaker, som torde förtjäna att påpekas.
Efter det luftrenande ovädret 1859—60 har den
dittills på flera håll i Sverige något oklara uppfattningen
af unionens väsende och beskaffenhet förvandlats till ett
fullt medvetet och uttryckligt erkännande af Norges
absolut likaberättigade ställning i unionen. Ingen svensk
meningsfraktion, ja ej ens någon enda svensk man faller
vidare på den tanken, att Sverige skulle äga någon den
ringaste rätt att inblanda sig i Norges angelägenheter.
Och så snart detta rättsförhållande kom att stå klart och
tydligt för alla, blef det ock för alla klart, att så bör det
vara, att denna oinskränkta rätts-jämlikhet länder ej mindre
Sverige än Norge till gagn och är ett villkor för unionens
bestånd. Skulle mot vår förmodan någon enstaka individuell
mening peka i en annan riktning, så är den efter den stora
reform, som ägde rum år 1865, allt för maktlös att ens
våga röja sin tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
