- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
522

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

522

ADOLF HEDIftf

förslag om statsrådens valbarhet, men båda blefvo af
stortinget 1865—66 förkastade. Å 1868—69 års storting
förelåg intet förslag i ämnet till afgörande; men då väcktes
frågan ånyo, och den 9 mars 1872 antog stortinget med
mer än tillräcklig kvalificerad pluralitet (80 röster mot 29)
ett förslag till grundlagsbestämmelse, hvarigenom
statsministern och statsråden berättigades att deltaga i stortingets
och dess båda afdelningars förhandlingar.

Af denna öfversikt visar sig, att statsrådsfrågan fem
gånger förelagts stortinget genom k. propositioner, att
efter trettio års förhandlingar (1821—51) ett, låt vara mindre
tillfredsställande, förslag vann mer än § pluralitet, att efter
ytterligare tjugu år ett förslag, mot hvars form intet
veterligen är att invända, antogs med mer än tillräcklig
majoritet. Femtio års debatter om en fråga, som i andra
konstitutionella land betraktas såsom själf klar och som
hos oss fick sin fullständiga lösning såsom bihang till en
annan och större fråga, nämligen representationsreformen!
Månne den ej borde vara »mogen», när efter ett halft
sekels arbete beslutet fattades med 80 röster mot 29?
Hos oss, där grundlagsändringar lika litet som lagändringar
förutsätta kvalificerad majoritet, tänker man kanske föga
uppå, hvad en sådan majoritet betyder, hvad det vill till
för att vinna en sådan. Ett exempel kan tjäna till att
belysa det. Den 16 februari 1870 är en af vår nya
representations hedersdagar. Beslutet om ändring af
regeringsformens 28:e paragraf fattades i andra kammaren med
116 röster mot 58, således med jämnt § majoritet. En enda
röst till å nej-sidan skulle hafva omintetgjort
religionsfrihetens vänners förhoppningar, därest vår grundlag
innehölle ett stadgande sådant som 112:e § i norska
grundlagen.

Till det af stortinget 1872 fattade beslutet vägrade
emellertid konungens sanktion. Med hvilken förvåning
detta veto hälsades i Sverige, torde ej vara glömdt. Men
det gifves något ännu märkvärdigare, än att vetot
uttalades, nämligen sättet hvarpå det skedde. Om vi säga,
att man i det konstitutionella statsskickets historia i vårt
och andra land förgäfves söker något enda motstycke till
det »motiverade» af slaget å 1872 års stortings beslut, så
göra vi oss ej skyldiga till någon den minsta öfverdrift i
uttrycket.

III.

Sedan norska stortinget den 9 mars år 1872 med 80
röster mot 29 beslutit att lämna statsråden tillträde till
tingets och dess afdelningars förhandlingar och sålunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free