- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
527

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN

527

sin form, aktningsfull till sin ton, borde kanske hafva
öppnat ögonen på vissa håll. Om mot ett sådant
uttalande från folkrepresentationens sida en ministär söker
värja sig genom att låta statschefen diktera ett förklarande,
att rådgifvarna äga hans förtroende, så hjälper det ej upp
en ohållbar situation. Ett sådant förklarande har ej ens
nyhetens behag, ty det användes för mycket länge sedan,
med lika ringa fördel, af fransmännens konung Louis
Philippe.

Kriget var nu börjadt. Innan vi kasta en blick på
dess växlingar, vilja vi tillåta oss en afvikelse, ej från
ämnet, men från vår berättelses kronologi.

Den ministär, som bär ansvaret för »den utöfvande
maktens» sanktions vägran 1872, kallas efter sin främste
man den Stangska ministären. Herr Fredrik Stäng hade
långt förut förvärfvat sig ett namn dels såsom
vetenskapsman, särdeles genom sin 1833 utgifna framställning af
Norges statsförfattning, dels såsom duglig ämbetsman.
Han hade i tio år, 1845—55, varit chef för
inredepartementet. När han på grund af hälsoskäl lämnade denna
viktiga post, var han uppburen af en välförtjänt
popularitet. Olyckligtvis inträdde han för andra gången i
regeringen i ett ögonblick, 1861, då alla norska män borde
hafva förenat sig om att stödja dem, som då trängdes
ut ur regeringen (statsråden Petersen, Birch-Reichenwald
och K. Motzfeldt). Med en på sådant sätt förvärfvad
statsrådsplats var hans ställning från början falsk; och
med hvarje steg, som han sedan tog, bröt han mer och
mer med sina politiska föregåenden.

Såsom representant för hufvudstaden hade Stäng å
stortinget 1859—60 på ett särdeles utmärkt sätt försvarat
den så länge omhandlade grundlagsreformen —
statsrådens tillträde till stortinget. Han kunde då tala på grund
af personlig, tioårig erfarenhet; och han försummade ej
heller att åberopa denna erfarenhet. Stängs åsikt i denna
sak var för öfrigt tidigt vunnen och länge förfäktad. I
de nordiska språkens nog torftiga politiska litteratur
finnes ej något stort antal arbeten, som kunna mäta sig
med Stängs år 1835 utgifna afhandling om »Statsraadernes
deltagelse i Storthingets forhandlinger». Det är skada,
att denna förträffliga utredning, intagen i ett föga spridt
samlingsverk, är nästan oåtkomlig. Utrymmet tillåter oss
ej att redogöra för den 96 sidor långa afhandlingen; men
några utlåtelser, som hafva ett omedelbart à propos i dessa
dagars kamp, torde böra anföras. De, som nu frukta för
stortingets parlamentariska envälde, såsom oundviklig följd
af denna reform, må besinna hvad Stäng säger:

»Det kan ej vara tal om, att någon den minsta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free