- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
531

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN

531

Värre än så. Det försmådda tillfället vänder oftast
icke åter för dessa stackars barnbarns barn, hvilkas väntan
blir lika onyttig som deras klagan.

Sedan stortinget år 1880 uttalat, att den utöfvande
makten äger endast ett suspensivt veto med hänsyn till
grundlagsförändringar, beslöt konungen att infordra
ut-låtande öfver veto-frågan af juridiska fakulteten vid
Kristiania universitet. Detta utlåtande, som afgafs i mars
1881, utföll till förmån för det absoluta veto. Det har
väl sin andel i det nyligen hållna trontalet, genom
hvilket Norges konungs konstitutionella rådgifvare, som
skriftligen från sina byråer fört motståndspolitiken och som
enständigt vägrat att i stortinget träda sina motståndare
under ögonen och gå i debatternas eld, läto den
konstitutionelie konungen stiga ned på stridsplatsen för att
tjäna dem till betäckning — en syn, som dess bättre är
sällspord.

En tysk, herr Emil Jonas, som i sin mindre
välbetänkta välmening, tyckes tillskrifva h. m:t konungen den
för högstdensamme omöjliga begreppsförväxlingen, att det
skulle tillkomma den juridiska fakulteten att med ali
nödig verkan lösa en konstitutionell tvist, lofvar konungen
i historien tillnamnet »den rättvise», emedan konungen
till sporde fakulteten om dess mening. Onekligen är
fakultetens responsum ett om lärdom och skarpsinne
vittnande dokument; men att det ej kan rädda det absoluta
vetot, det är vår oförgripliga mening, för hvilken vi skola
anföra våra skäl.

VI.

En bland norska juridiska fakultetens medlemmar,
professor F. Brandt, uttalade, då fakulteten afgaf sitt
betänkande i vetofrågan, en från de öfriga ledamöternas
afvikande mening. Han ville visserligen tillerkänna
konungen ett absolut veto vid grundlagsändringar, men detta
»uteslutande» på grund af »sakens natur». Och han
tilllägger, att han funnit spörsmålet så tvifvelaktigt och
skälen för den meningen, att vetot äfven i grundlagsfrågor
vore blott suspensivt, så starka, att osäkerheten angående
vetots beskaffenhet borde undanrödjas genom en
grundlagsändring. Han yttrade slutligen att, i betraktande af
de öfriga starka garantierna i grundlagen för att en af
stortinget besluten grundlagsreform skall utgöra ett sant
uttryck af folkets allvarliga vilja, frågans praktiska
betydelse icke är så stor, att hon bör blifva ett stridsämne
mellan statsmakterna, och att »hon allra minst synes
förtjäna att ställas på sin spets».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free