Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
ADOLF HEDIftf
någon teori om det monarkiska statsskicket. Vill jag t.
ex. veta om dödsstraffet finnes eller ej i ett visst lands
lagstiftning, så besvarar jag ej den frågan enligt mina
åsikter om, mina sympatier för eller antipatier mot denna
straffart, utan jag slår upp och läser det landets lagbok.
På enahanda sätt får man gå till väga om man vill veta,
huruvida i Norge finnes eller icke finnes ett absolut veto.
Så ämna vi göra.
VII.
Vår främsta grundlags, regeringsformens, paragraf 81
säger:
»Denna regeringsform samt rikets öfrige grundlagar
kunna icke ändras eller upphäfvas, utan genom
konungens och två lagtima riksdagars beslut.»
Föreskriften är enkel, klar och bestämd. Det kan ej
omtvistas, att den gifver konungen och riksdagen lika
rätt och makt öfver grundlagen. Det finns ingen
grundlagsbestämmelse, som motsäger innehållet af denna
föreskrift eller föranleder någon den ringaste tvekan om dess
mening.
Danmarks grundlag, § 95, stadgar, att förslag om
ändring eller tillägg till densamma kan framläggas såväl å
lagtima som å urtima riksdag. Om riksdagens båda
afdelningar antaga ett grundlagsförslag »och regeringen vill
främja saken», så upplöses riksdagen, och allmänna val till
både lands- och folketinget anställas. »Antages förslaget
på den nyvalda lagtima eller urtima riksdagen i oförändradt
skick och stadfästes det af konungen, är det grundlag.»
Häraf framgår så tydligt, att enhvar kan fatta det, icke
blott att konungens stadfästelse fordras, för att en af
riksdagen besluten grundlagsändring skall blifva gällande
grundlag, utan ock att regeringen genom att förhålla sig
passiv (= genom att icke upplösa riksdagen och anordna
nya val) kan hindra en grundlagsfråga på dess första
stadium, så att ett riksdagsbeslut, som kän framläggas till
sanktion, icke ens kommer till stånd. Detta är lika
märkvärdigt som klart och oförtydbart.
Holländska författningen säger, efter att hafva
beskrifvit formerna för grundlagsändring, att de förändringar i
grundlagen, »som fastställas af konungen och
generalstaterna», offentliggöras i laga ordning och bifogas grundlagen.
Och på ett icke mindre enkelt och klart sätt
föreskrifna andra statsgrundlagar sättet och villkoren för
grundlagsändring.
Innehåller då Norges grundlag ett dylikt stadgande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
