Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
ADOLF HEDIftf
män, kunskapsrika och skarpsinniga, som funnit det
rimligt att konstruera ett grundlagsbud om absolut veto, som
ingenstädes i grundlagen står att läsa. Ja väl, ty de utgå
ifrån och låta sig i hvarje ögonblick behärskas af den
förutfattade meningen, att det de vilja finna i grundlagen också
skall finnas där. De föreställa sig, att någonting som de
benämna »sakens natur», fordrar att i ett monarkiskt
lands författning ett absolut veto måste finnas. Men just
denna förutsättning, hvilken lagt sig som en bindel öfver
deras ögon, är en förvillelse. Är ett absolut veto i den
verkställande maktens hand någonting förnuftigt,
någonting af samhällets ändamål och intresse påkalladt, då bör
det finnas lika väl i en republik som i en monarki.
»Sakens natur» fordrar nämligen icke att statschefen skall
hafva de och de rättigheterna, därför att han bär
konungatitel, men sakna dem, om han heter president, utan
»sakens natur» fordrar, att vissa rättigheter böra tillkomma
statschefen, han må heta president eller kung. Är det
absoluta vetot otänkbart i en republik, så ligger det
sannerligen ej i sakens natur att det skall finnas i den
konstitutionella monarkien, hvilken — såsom Stäng så
träffande har sagt — blott är en modifikation af republiken.
Att något absolut veto ej finnes i Norges grundlag,
är för öfrigt ej någon splitter ny upptäckt. Den är lika
gammal som grundlagen. Och denna sanning har
erkänts till och med af män, hvilkas politiska åsikter och
sympatier mera närmat sig det enväldiga än det
konstitutionella konungadömet.
VIII.
För bortåt trettio år sedan var geheimekonferensrådet
Anders Sandöe Örsted en mycket omtalad man. Broder
till Hans Christian Örsted, som genom upptäckten af
elektro-magnetismen 1820 vunnit ett världskunnigt namn, var
han själf en mycket framstående vetenskapsman, en af de
lätt räknade nordiska jurister, som gjort sig kända
utanför vår vrå af världen. Men det var ej i denna egenskap,
utan såsom politiker han i början af 1850-talet blef känd
af mängden och förvärfvade en välförtjänt impopularitet.
Han hade inträdt i den s. k. januariministären, som då i
vårt sydliga grannland förde den europeiska reaktionens
talan. Upplösningar af riksdagen, pressförföljelser, ingrepp
i församlingsrätten, afskedande af politiskt misshagliga
ämbetsmän, sådana voro de vapen, med hvilka regeringen
kämpade mot Danmarks grundlag och folkrepresentation.
Örsted, en af det 1848 fallna enväldets högtbetrodda män,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
