Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
ADOLF HEDIftf
frågan lösas enligt den anvisning, som grundlagens ord
gifva, i förening med konsekensen af dess öfriga
bestämmelser och de historiska data, som stå till buds.» Och
på den vägen kommer han till den slutsatsen, att konungen
icke har något veto vid grundlagsändringar. Att den
tyska öfversättaren af h. m:t konung Oscar II:s dikter,
hvilken till den tyska publikens tjänst utgifvit den
juridiska fakultetens betänkande och försett det med en
hyper-lojal, nästan »arfundersåtlig» inledning — att, med ett
ord, herr kammarrådet Emil Jonas finner denna
uppfattning af grundlagen »absurd», är mycket beklagligt för
framlidne Gaarder, men torde ej komma att öfva någon
märkligare inflytelse på världshändelsernas gång.
På senare tider har förnekandet af hvarje slags veto,
af ali sanktionsrätt vid grundlagsändringar trädt fram med
ny kraft. Den, som erinrar sig detta jämte hvad mera
till denna saken hör, torde äga anledning att besinna den
gamla, sedolärande berättelsen om, hur det går, när man
ej är förnöjsam, utan gapar öfver för mycket på en gång.
Det bör nämligen också ihågkommas, att ordalagen i
stortingets resolution den 9 juni 1880 icke otvetydigt
uttalat huruvida stortinget blott förnekar det absoluta veto
eller om det bestrider hvarje veto vid grundlagsändringar.
Att den förra uppfattningen är den rådande bland
stortingsmajoriteten, äger man visserligen anledning att sluta däraf,
att stortinget efter den 9 juni insändt till sanktion en
annan grundlagsändring (i § 75, litt. K) — hvilket väl vore
utan mening och ändamål om stortinget icke erkände
något veto alis, ty i sådant fall skulle ju en sanktionsåtgärd
icke ens böra ifrågasättas. Men å andra sidan må
märkas, att resolutionen af den 9 juni icke hänvisar till § 79
— som beskrifver, under hvilka villkor ett tre gånger
upp-repadt beslut varder lag, äfven om sanktion uteblifver —
utan endast erinrar, att beslutet om statsrådens tillträde
till stortinget fattats »under tilslutning til gjentagne
beslut-ninger af folkets repræsentanter og i overansstæmmelse
med grundlovens § 112». Dessa ordalag gifva anledning
till tvekan om stortingets åsikt — suspensivt veto eller
alis intet veto? — och öppna följaktligen också två olika
vägar till kampens fortsättning.
IX.
Det var en gång en man, som, af en revolution
upphöjd å Frankrikes tron, invigde sin regering med det
löftet, att »grundlagen skall hädanefter blifva en sanning».
Hur löftet uppfylldes, hör nu icke hit. Men dessa orda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
