- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
544

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

544

ADOLF HEDIftf

nämligen stundom höra, att stortinget orätt förfarit, då
det ej omedelbart skridit till riksrättsåtal, i fall det anser
sig därtill äga fog och i fall meningen är att ett sådant
skall komma att äga rum. Denna anklagelse är lika litet
grundad som så många andra, hvilka dikterats af
illviljan och eftersagts af okunnigheten. När odelstinget 1836
beslöt åtal mot Löwenskjold, var det ifrågasatt att låta
saken anstå till nästa storting, hvilket förslag emellertid
förkastades, dock alldeles icke därför att det skulle vara
olagligt. En af den åtalades kamrater, Paul Christian
Holst, uttalar sig i sina memoarer gillande om
uppskofs-förslaget; och en annan norsk minister, som själf råkat
ut för ett åtal, nämligen Jörgen Herman Vogt, säger i
sina efterlämnade minnen, att odelstinget handlade
»oförståndigt och obetänksamt», då det ej lät frågan anstå.
Om det tillförene ej funnits något tvifvel om lagligheten
af uppskof med ett ifrågasatt riksrättsåtal till efter nya
val, så bör man åtminstone anföra några skäl, hvarför ett
dylikt förfarande nu skulle vara himmelsskriande.

Detta blott i förbigående. Hvad vi i dag ville fästa
uppmärksamheten på, är det sätt, hvarpå konungens
norska rådgifvare själfva uppfattat ministeransvarigheten
och hvilket enligt vår tanke är märkvärdigt såsom ett
varnande exempel på alldeles förvända politiska begrepp.

Förr gjorde man sig mycket besvär med att uttänka
särskilda domstolar och rättegångsformer för rannsakning
och dom öfver regeringsledamöters förseelser eller brott i
ämbetet. Bland många andra grundlagar förvarar äfven
vår hederliga regeringsform ett minne af dessa
ansträngningar, hvilket nu af de fleste torde betraktas med lika
mycken undran som en kuriositet i ett »förhistoriskt»
museum. Vi lämna här därhän, om den betraktelsen är i
allo riktig, men vi bestrida icke, att nutidens politiska
lynne ej harmonierar med de juridiska apparater och
former, som tillförene höllos för så oumbärliga. Den
ministe-riella ansvarigheten har iklädt sig en annan skepnad,
nämligen just den, som man i Norge diskuterat i sextio
år och som i Sverige blef fullt genomförd i och med 1865
års stora reform. Denna nya skepnad är statsrådens
deltagande i representationens förhandlingar.

Annorlunda kan saken ställa sig i en stat, där
statschefen icke är en juridiskt oansvarig konung, utan en
väld och ansvarig president, såsom i Förenta staterna.
Men vill man tillämpa detta system i en konstitutionell
monarki, så är det fara värdt, att opinionen gör regenten
ansvarig för de åtgärder, som hans ministrar blott täcka
med sin formella namnunderskrift, men som de ej
personligen gå i elden för, som de ej förklara och ej försvara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free