- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
545

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN

545

inför representationen. Numera är det debatterna i
riksförsamlingen och endast de, som lämna den oansvarige
konungens ansvarige ministrar tillfälle att på ett verksamt
sätt, på ett sätt som den allmänna meningen godkänner,
kläda skott för regeringens åtgärder och skydda regenten
för kritikens pilar. Och att de detta skola göra, det är ju
kärnpunkten i det konstitutionella konungadömets teori.
Men den norska regeringen har med händer och fötter
kämpat emot den grundlagsändring, som allena kan sätta
den i stånd att så, som nutiden kräfver, göra till en
verklighet hvad grundlagens § 5 säger: »Kongens person är
hellig; han kan ikke lästes eller anklages; ansvarligheden
paaligger hans raad». Och att de det ej kunna, det
börjar nu blifva en så specifikt norsk egendomlighet, att den
med skäl kan hänföras till de från Ibsens teaterstycke så
berömda »lokala förhållandena». Såsom ett bevis på den
norska regeringens benägenhet att ikläda sig den
ministe-riella ansvarigheten i dess moderna form kan ej den förut
omförmälda k. propositionen af 1874 anföras. Ty den
vann ju icke ens regeringspartiets understöd, den var på
förhand dödsdömd, och häraf kan väl slutas, hur pass
allvarligt menad den var.

Det är af fruktan för en på konungamakten
inkräktande parlamentarism, som de norska statsråden motsatt
sig det dem erbjudna tillfället att inför stortinget förfäkta
sina åsikter och åtgärder. Resultatet har dock, såsom
naturligt är, blifvit motsatt. Just »konungamakten» har
blifvit komprometterad, i det att statschefen lockats från
den höga ställning, grundlagen velat åt honom befästa,
ned på släta marken, där partiernas krigsrop skalla. Den
som ger sig i lek får leken tåla — säger ordspråket. Men
olyckan är, att sådan lek, hvilken är alldeles stridande
mot det konstitutionella kungadömets princip, kan detta
icke tåla, utan måste oundvikligen därpå blifva lidande.
Detta är den uppenbara följden af den norska regeringens
motståndspolitik, hvilken fått utseende af att vara en
statschefens personliga politik. Men ett »personligt
regemente» är rent af en förnekelse af den konstitutionella
monarkiens väsende. Det har den ovillkorliga verkan, att
kritiken, att missnöjet, att oppositionen börja att bakom
de rådgifvare, som skulle vara allena ansvarige, men som
undandraga sig den enda nu för tiden effektiva
ansvarighetsformen, uppsöka och vända sig emot statschefen.
Denne kommer härigenom inför opinionen i just den
ställning som i vissa republiker är anvisad åt en ansvarig
president.

När vi nyss yttrade, att statsrådens deltagande i
representationens förhandlingar numera är den enda effektiva

35. — Adolf Hedin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free