Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - Den norska riksrättsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA RIKSRÄTTSSTRIDEN
549
ytan» hindrat den öfvertygelsen att allt mera befästas i
våra landsmäns hjärtan, att föreningen mellan halföns
båda folk är ankargrunden för vårt hopp om en framtid
af nationellt oberoende, politisk frihet, andlig och materiell
förkofran. Unionen, sådan den är, har blifvit kär för allt
Sveriges folk. Ingen äflas nu att vilja skapa mer
utarbetade, juridiska former för ett samlif, som hämtar sin
bästa styrka från gemensamma intressen oeh sinnenas
endräkt.
Inga tillfälliga rörelser på ytan skulle vidare grumla
eller i utländska betraktares ögon synas grumla det goda
förhållandet, om icke i Sverige unionens verkliga historia
ända från 1814 intill den dag, som i dag är, vore så litet
känd — allra minst känd just af flertalet bland dem, som
åtagit sig det grannlaga och ansvarsfulla värfvet att
rättleda den allmänna meningen, men som blott allt för ofta
tala så, som om de icke hade någon känsla af, att äfven
ett annat ansvar än det juridiska åligger det offentliga
ordets män.
Aldrig har någon förstått en politisk företeelse, när
han ej förmått att följa den tillbaka till dess upphof och
betrakta den i belysningen af dess historiska
förutsättningar. Så är det ock med den nu pågående kampen i
Norge: utan kännedom om unionens yttre och inre
historia skola de fenomen, som vi nu hafva under ögonen,
aldrig rätt uppfattas.
Särskildt åt en del af den svenska pressens män bör
det studiet högeligen rekommenderas. De skulle därigenom
bland annat kunnat inhämta, att deras bittra utfall mot
norska stortinget och deras uppstyltade bravader på
svenska allmänhetens vägnar — hvilken alldeles icke i denna
sak erkänner dem för sina målsmän — äro intet annat
än en efterklang af utgjutelserna i den dåliga press, som
på Karl Johans tid gjorde allt hvad den kunde för att
bibringa norrmännen den tron, att svenska folket stod bakom
angreppen mot den norska grundlagen. Urbilden för de
svenska tidningarnas utfall mot Norge och norrmännen
är att söka i en korrespondens från Stockholm till
Hamburger Correspondent 1821. I denna artikel, som gifver
sig min af att tala på k. m:ts höga vägnar, säges det att
freden i Kiel gaf konungen af Sverige ali den makt öfver
Norge, som konungen af Danmark ägt; att det var konungens
ädelmod, som Norge hade att tacka för sin konstitution;
att konungen redan då insåg dess ofullkomligheter; att
stortinget genom sitt beslut i adelsfrågan visat sig icke
respektera de i Europa godkända grundsatser och
traktaternas (1 i) helgd; att konungen för att hindra de planer, som
syftade att störa lugnet, icke förr, än »den högsta nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
