Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
ADOLF HEDIftf
Om åter föreningen, såsom vi i motsats mot frih.
De Geer betrakta den mellan Sverge och Norge bestående,
är en realnnion, visserligen ej sträckande sig till något
stort gemensamhetsområde, men tydligt och erkändt
afsedd för gemensamt försvar, då uppkommer
nödvändigheten af en samfälld yttre politik, så långt som detta af
det gemensamma försvarets ändamål kräfves. Däremot
följer häraf icke, att den ene ledamoten i förbundet skall
i detta afseende vara ett os j älf ständigt bihang till den
andre; tvärtom komme detta i strid med hans
oafhängighet och suveränitet. I föreningen mellan Österrike och
Ungern enligt 1867 års kompromiss, en förening som
många betrakta såsom »typen» för en realunion, är den
yttre politiken icke den enes tillhörighet, utan en fullt
gemensam angelägenhet med formellt lika rätt för
hvardera parten; om den faktiska inflytelsen har ofta blifvit
sagdt, att den är starkare öster än väster om Leitha.
Frih. De Geer förutser den invändningen, att väl
också Sverige måste, genom föreningen med Norge, lida
samma inskränkning som Norge i sin frihet och
själfständighet. I själfva verket vore det ju en eljest okänd
syn, om ett fritt aftal mellan två själfständiga parter
skulle ha inskränkt blott den enes, men ej den andres
själfbestämningsrätt: det fria aftalet så mellan stater som
mellan individer innebär väl för hvardera, uti ett
gemensamt eller likartadt ändamåls eller i olika, men för
hvardera viktiga ändamåls intresse, någon större eller mindre
ömsesidig inskränkning i den fulla handlingsfriheten. Men
en sådan anmärknings giltighet bestrider frih. De Geer
på den grunden, att Sverige vid föreningens ingående
skall ha blifvit, såsom hans ord lyda, »bibehållet vid full
rådighet öfver den yttre politiken, utan att Norge fick
någon laglig rättighet att däruti göra sin stämma hörd».
Vid föreningens ingående skall således, till afbräck för
den ene kontrahenten, ett undantag, ett utomordentligt
viktigt undantag, ha blifvit stipulerad t från den af k. m:t
i propositionen den 12 april 1815 erkända »grundsatsen af
en fullkomlig jämlikhet mellan båda (folken) i alla de frågor
som röra deras gemensamma styrelse», en grundsats, som
också iakttogs i den akt, hvilken själf säger sig
innehålla »villkoren för den mellan Sverige och Norge träffade
föreningen».
Den, som anser sig ha gjort en historisk upptäckt,
plägar ej fordra, äfven om han bär ett världsberömdt
namn som historisk forskare, att man utan vidare och
ovillkorligt skall tro honom på hans ord, utan han
framlägger sina skäl och bevis. Men frih. de Geer bar
uraktlåtit att omtala, huru det gick till att Norge afhände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
