- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
561

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

561

han sig ej att den dag kunde komma, då det nnder den
förste unionskonungens sonson blefve ifrågasatt att en
lång fredsperiod skulle afbrytas genom ett svenskt
öfverfall på den förbundsbroder, rned hvilken åttio år förut
föreningen slöts till gemensamt försvar.

Att frih. De Geer ej önskar krig, att han söker att
dämpa kriminaldårarnas krigstjut, därmed är föga bevändt,
när han medgifver krig såsom möjligen en framtida
»nödvändighet» till unionsfrågans lösning. Kriminaldårarna
ha svarat honom: Ju förr, dess bättre! Och däri ha
de från sin synpunkt mera rätt än han från sin.

Det tör ej vara alldeles ur vägen att se litet
närmare på den logik, som absolut förkastar unionens
upplösning i godo, men icke eventualiteten af ett svenskt
anfallskrig mot Norge. Granskningen är lätt verkställd
med åberopande af frih. De Geers egna betraktelser om
det ena och det andra af dessa två »sätt».

I olikhet med många kunniga och därför ej för
bravader hugade svenske militärer, antager frih. De Geer,
att Sverige skulle gå segrande ur striden och diktera
fredsvillkoren. Hvad vore — frågar han — hvad vore
därmed vunnet? »Vi måste,» svarar han, »vi måste, för att
upprätthålla fredsvillkoren, en längre tid hålla
besättningar i Norge och en större styrka på krigsfot. Sådant
kostar penningar. Och om vi också en gång kunde draga
våra trupper ur Norge, skulle vi där lämna kvar ett
outplånligt bat mot oss i befolkningens hjärtan, som skulle
söka första tillfälle att hämnas och göra gemensam sak
med de fiender, vi kunde förmodas äga.»

Efter detta väntar man att frih. De Geer skulle om
ett sådant »sätt att af klippa stridigheten», hvilket ju,
enligt hans egen beskrifning af den för Sverige fördelaktiga
utgången af kriget, så långt ifrån afklipper, att det blott
förvärrar och i oändlighet förlänger den, uttala den
absolutaste förkastelsedom och såsom ett brott brännmärka
till och med deras tal, som hetsa till krig. Men nej, han
blott för närvarande afstyrker, han blott tills vidare
undanskjuter detta vansinne och denna förbrytelse, tills de
»före-ligga» såsom en — »nödvändighet».

Däremot koncentrerar han ali sin statsmannavisdoms
styrka på den ovillkorliga förkasteisen af frivillig
upplösning. »jDäraf,» säger han, »skulle en obotlig skada för
framtiden tillskyndas båda rikena. Splittrade, skulle deras
motståndskraft mot öfverlägsna fiender väsentligen
förminskas, allra mest om den anfallande förstode att göra
det ena riket till sin öppna eller hemliga bundsförvant
mot det andra. Men äfven i djupaste fred skulle
skilsmässan verka hämmande på båda rikenas utveckling, och
36. — Adolf Hedin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free