Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
565
Skillnaden mellan grefve Lagerbjelkes yttrande och
det referat däraf, som frih. De Geer antagligen nr minnet
nedskrifvit, är så väsentlig, att den inbegriper motsatsen
mellan praktisk politik med utsikt till framgång och en
åtgärd med på förhand beräknelig resultatlöshet. Medan
grefve Lagerbjelke ville erbjuda underhandling, talas i frih.
De Geers referat af hans yttrande om att förblifva vid de
tillbjudna villkoren och, om de ej antagas, stanna vid
status quo, således ej om att underhandla om villkor,
utan om att diktera dem. Om år 1893 d. v.
utrikesministern, i ett anförande till sammansatta statsrådets
protokoll angående regleringen af utgifterna under tredje
hufvudtiteln, yttrat sin förhoppning, att en gång »genom
ömsesidigt tillmötesgående en för båda rikena
tillfredsställande lösning kan vinnas af frågan om den
gemensamma utrikesstyrelsens ordnande på likställighetens grund
med en gemensam utrikesminister, svensk eller norsk man»,
och om enligt protokollets ord öfriga svenska
statsrådsledamöter instämt i hvad han »anfört», så lär detta icke
utgöra något af Sverige — k. m:t och riksdagen, eller ens
k. m:t — gjordt anbud. Och om man i Norge polemiserat
mot tanken: gemensam utrikesminister, svensk eller norsk
man, så lär den polemiken lika litet kunnat utgöra Norges
afslag på ett Sveriges anbud — som aldrig skett.
Om de af Sverige dikterade uppgörelsevillkoren ej
antagas, då skola vi lägga armarna i kors, hvarefter väl
kan inträffa, att Norge, »i förtreten» öfver vår status
quo-politik indrager alla anslag till gemensamma ändamål;
men den ökade börda för de svenska statsfinan serna, som
däraf skulle orsakas, blefve ej så farlig, och vi skulle
nog å vår sida kunna göra Norge en och annan förtret
tillbaka.
Detta är således kvintessensen af frih. De Geers råd,
den unionspolitik, som hans erfarenhet i statsmannavärf
ingifvit honom och som han trott sig böra meddela sina
landsmän! Vi skola till pröfning framlägga de skäl,
hvarför vi hålla före att farligare råd ej kan gifvas af någon
som ej vill att Sverige skall fläcka sin ära genom det
skändligaste öfverfall på en fredlig granne. Vi veta ju
att det, kommande från frih. De Geer, är välment och
ärligt, men vi äro ock förvissade om att, komme det från
en af dessa republikaner och syndare, om hvilka det ju
är lofligt att tänka allt ondt, mången lojal man ej skulle
tveka att kalla det ett falskt råd till kungadömets och
dynastiens fördärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
