- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
567

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

567

snart därefter också af den andra kronan. Beräkningen
var mycket slug och ganska naturlig för personer, som
gjorde affärer i riddarhusliberalism och riddarhuspatriotism
af den Anckarsvärdska sorten. Lika naturligt borde det
ha varit för den svenske konungens konstitutionel^
rådgifvare att, om än med riskerande af sina ämbeten*, slå
ned deras intriger, som sådde tvedräkt mellan folken, för
att därigenom bereda sig tillfälle till revanche för verkliga
eller inbillade oförrätter eller svikna förhoppningar och
anspråk. Hur gingo de till väga? Frih. De Geer, som skulle
taga initiativet till en ny representation, emedan den gamla
saknade »underlag» och hotade att »sammanstörta», och
särskildt »de två första riksståndens politiska vikt»
oafbrutet minskades af själfva tidsandan — frih. De Geer
fann i mars månad 1860 riddarhuset utgöra ett så
tillförlitligt uttryck af svenska nationens åsikter, att han å
egna och sina ämbetsbröders vägnar förklarade, att de icke
komme att deltaga i diskussionen om ekonomiutskottets
beryktade betänkande n:r 37, för att undvika ända till
skenet af att ha sökt bidraga till bildandet af någon
opinion, som icke hade sitt ursprung i representationens
egen själfständiga uppfattning af fäderneslandets kraf.
Utan ens ett försök till motstånd lät man
ståthållare-frågan taga den vändning — svensk inblandning i norska
grundlagsfrågor — som blifvit afgörande för unionens
framtid, den del däraf, hvilken vi redan upplefvat och den
hvilken vi med farhågor motse. Genom den svenska
riksståndsopinionens och sina svenske rådgifvares påtryckning
nödgades Karl XV att vägra sanktion å en norsk
grundlagsändring. Och därmed berömmer sig frih. Ge Geer af
att ha velat och äfven lyckats att »framför allt akta
kungen»! När frih. De Geer ännu 30 år efter händelserna
kan lefva i sådana illusioner om det som timade på
ståthållarefrågans tid, så är det mindre underligt att ban nu
tillstyrker en politik, där kungen oupphörligt skall ställas
fram som skottafla och det gemensamma kungadömet är
insatsen i spelet.

*



Den konstitutionella arf monarkien hvilar på
förutsättningar, hvilkas bräcklighet vid o vård sam behandling
blott allt för lätt faller i ögonen. Ärftligheten, som kallar

* Frih. De Geer säger i sina minnen, att om våren 1860
sinnesstämningen i båda rikena var så upprörd, att »intetdera rikets
statsråd kunnat "kvarstanna, om det gifvit sitt lands mening till spillo.»
Friherren nämner icke ett ord om den cirkulärnot af 7/j1 1859 till
de svenska beskickningarna, i hvilken Manderström ordentligt afrättade
grefve Anckarsvärd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free