- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
573

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

573

anledning att tro, att han räknade Sveriges beskäftighet
för någon den minsta smula mer än

Ett noll i statsmannens tabeller,

Ett ejderdun på händelsernas våg.

*



Det är ett dåligt förebud, att allt detta tal om den
ofantliga effekten af en svensk protest redan visat sig
vara alldeles förfeladt såsom skrämskott mot norrmännen.
Den lika afgjordt unionsvänliga som högersinnade tidningen
Eidsvold (17 juli 1895) antager väl, att om Sverige, det
folkrikaste landet, afbröte förbindelsen med
unionskamraten, ingen makt skulle neka att erkänna dess sändebud
som representanter för Sverige allena, medan det för Norge,
om detta rike afbröte förbindelsen med Sverige, kunde
blifva i hög grad vanskligt att varda erkändt som suverän
stat, och att de flesta och viktigaste stater »till en början»
skulle betrakta Sveriges sändebud som representanter för
båda staterna. Detta, säger tidningen, bör mana oss till
den största försiktighet, äfven om vi ej — hvad vi dock
böra känna som en bjudande plikt — betrakta unionens
upprätthållande som en sak, den där berör vårt eget lands
och hela nordens lifsintressen. Därefter fortsätter
tidningen sålunda:

Men skulde — hvad Gud forbyde — Nordmændene i Enighed,
eller med et saadant Flertal som i Praxis er ensbetydende med
Enighed, finde det nödvendigt o g uundgaadeligt at bryde ud af Unionen,
da tviler vi aldeles ikke om at Norges Snverænetet tilslut — og efter
en ikke særdeles lang Tid — vil blive anerkjendt af de fremmede
Magter. Först vil nemlig en af Magterne, og dernæst en anden
op-höre med at nægte sin Anerkjendelse, naar de ser, at det er det
norske Folks bestemte Vilje at hævde sin nationale Suverænetet, og
tilslut vil ogsaa de der nöler længst, gjöre fölge, af praktiske Grande
— forudsat selvfölgelig at de norske Statsmænd ikke spiller sine Kort
slet. Norge har — det bör Svenskerne ikke glemme — den samme
Ret ligeoverfor Sverige, som dette Land i Kalmarunionens Dage
havde ligeoverfor Danmark, da Engelbrekt Engelbrektson, Sturerne
og Gustav Vasa löftede den nationale Fane. Den gang og i de næste
Par hundrede Aar var det först og fremst Danmarks Skyld, at Norden
splittedes og svækkedes. Gjör Sverige nu urokkelig Krav paa en
Forrang, vil det repetere Danmarks Rolle. Men at Norge nogensinde
skulde komme derhen, at det nödsagedes til at give Slip paa Unionen,
vil blot kunne være Fölgen af en i höi grad kortsynt og
selvmor-derisk Politik paa begge Sider, og da först og fremst paa Sveriges
Side. Sverige maa vænne sig til den Tanke, at det i Norge har en
fuldt jembyrdig forbundsfælle, hvem det ikke kan foreskri ve Betingelser
mere end Norge kan foreskrive Sverige dem, og at hvad Sverige selv
kan gjöre som Medlem af Unionen, det kan Norge ogsaa gjöre. Det
er ikke den ringeste T vil om, at dersom Sverige ikke lærer at forstaa
dette, vil Bruddet komme, tidligere eller senere, men uafvendeligt. Thi
Nutidens Nordmænd af alle Partier er besjælede af den samme
Selv-stændighedsaand som Gustav Vasas Svensker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0583.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free