- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
575

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I UNIONSFRÅGAN.

575

tankefrihet, de gamla värnen för ordning och frihet att anklagas
såsom barbariska och feodala, uttalandet af en individuell mening att
fördömas såsom störande af freden och det allmänna lugnet. Lyckligtvis
för Europa, hafva tendenserna under det år, som snart lyktats, gått
i en motsatt riktning». Efter en erinran om, huru de särskilda
nationernas och staternas själfständighet främjat kulturens mångsidiga
utveckling, upplysning, frihet och välstånd, tillägger lörd Russel
slutligen: »Det vore en stor olycka att byta ut detta system mot en
central kontroll. Föreställa sig att man dymedelst skulle undvika
internationella tvister, är ett fördärfbringande misstag. Men de svaga
staterna, som ej vidare kunde räkna på stöd från en kombination
eller koalition af makter, skulle blifva de starkare staternas offers

Europa i betydelsen af en suverän internationell
öfver-förmynderikammare fanns i verkligheten lika litet till för
åttio år sedan som nu. Uttrycket, såsom det begagnas
af frih. De Geer, hör icke hemma i en allvarsam politisk
diskussion.

Hvad var det som skedde år 1814—1815?

V.

Under åren 1812—1814 ingick konungen af Sverige
traktater med de fyra stormakter, som efter hand förenade
sig till den nya koalitionen mot Napoleon, i hvilken Sverige
sålunda inträdde. Genom den första i ordningen af dessa
traktater, den som i Petersburg slöts med Ryssland år
1812, garanterade kontrahenterna hvarandras besittningar,
sådana de då voro eller enligt denna traktats stipulationer
skulle bli (art. 1). Den enes fiende i följd af denna traktat
blefve eo ipso den andres (art. 2). Kontrahenterna skulle
företaga en gemensam diversion på Tysklands kuster
(art. 4). Men som denna diversion icke vore för konungen
af Sverige möjlig, så länge detta land på en så stor sträcka
af sina gränser hade Norge i ryggen som fiende, och då
för öfrigt Norges geografiska läge tycktes angifva att
naturen själf bestämt det att utgöra en integrerande del af
Sverige, så lofvade och förband sig kejsaren att på
underhandlingens väg eller genom militärisk medverkan åt
Sverige förskaffa Norge, garantera fredlig besittning däraf
och ej nedlägga vapen, innan detta förvärfvande ägt rum
(art. 5). Då de höga kontrahenterna för ingen del ville
göra konungen af Danmark till sin fiende, skulle de
gemensamt inbjuda honom att tillträda deras allians, mot löfte
å deras sida att skaffa honom fullständig och mera
välbelägen ersättning för Norge, därest han för sig och
efterträdare åt konungen af Sverige för beständigt afstode
konungariket Norge, och det så snart detta förslag till
honom framställdes, hvilket ej skulle ske förr än deras
förenade stridskrafter voro färdiga att, i händelse af af-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free