- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
576

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

576

ADOLF HEDIftf

slag, börja de militäriska operationerna (art. 7). Blefve
det nödvändigt att anlita vapenmakt för att förvärfva
Norge, oeh beslöte konungen af Sverige för detta
ändamål en landstigning på Seland, så skulle kejsaren
medverka med den aftalade truppstyrkan, hvilket emellertid
ej uteslöte någon annan militärisk operation, som
kontrahenterna funne nödig för gemensamt bästa och
påskyndande af Norges förening med Sverige (art. 8). — Genom
den i Wilna afslutade första tilläggskonventionen,
stadgades att, om konungen af Danmark, för att undvika en
landstigning på Seland, samtyckte till afträdelsen af Norge,
men »detta konungarike icke dess mindre vägrade att
underkasta sig», då skulle konungen af Sverige äga att
omedelbart mot Norge använda så stor del af den
förenade armén, som funnes nödig för att påskynda oNorges
underkastelse och förening med Sverige. Den i Åbo
afslutade andra tilläggskonventionen utvisar, att England
hade ansett tjänligt att inblanda sig i det svensk-ryska
aftalet. Enär kejsaren erfarit — heter det — att
storbritanniska regeringen begärt »att man ej måtte
disponera öfver ön Seland annat än enligt öfverenskommelse
mellan de tre makterna», afstod kejsaren från sin
eröf-ringsrätt till denna ö åt konungen af Sverige, hvilken
ägde att vidare därom »arrangera sig» med konungen af
Storbritanninen och Irland. Genom samma konvention
åtog sig Sverige en ytterligare garanti: om kejsaren
genom kriget skulle vinna en gränsutvidgning till Weichseln,
så »förklarar konungen af Sverige att han skall betrakta
denna tillökning af ryska rikets territorium som en
rättmätig följd af Rysslands ansträngningar mot den
gemensamma fienden och garantera besittningen däraf». Som
man ser, är det en icke ringa garantibörda, som sålunda
åhvälfdes Sverige såsom motsvarighet mot den garanti
det fick. Det kunde lända till någon tröst, att alliansen,
enligt hufvudtraktatens art. 17, afslutades på endast åtta
år, om man ej vore oviss om, huruvida den, såsom samma
art. ställde i utsikt, blifvit förlängd och om den
förlängningen räcker ännu i dag, hvad de ömsesidiga garantierna
angår. — Det är i alla händelser ej nog för att rätt
bedöma deras majestäter konung Karl XIILs och kejsar
Alexander I:s aftal år 1812, att blott taga i betraktande
art. 5 i Petersburg-traktaten, såsom somliga för sed hafva.

Ar 1813 slöt konung Karl XIII med konungen af
Preussen en off- och defensiv traktat, innehållande
ömsesidig garanti för kontrahenternas stater, länder och
provinser i Europa. Sverige biträder de mellan Preussen och
Ryssland i Kalisch och Breslau ingångna
öfverenskommelser, och Preussen tillträder å sin sida aftalen mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free