- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
580

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

580

ADOLF HEDIftf

konungen att afträda Norge och detta land att
underkasta sig konung Karl XIII, äga bättre rättsgrund och
för tredje man förpliktande kraft, än konventionen mellan
kejsar Napoleon och ärkehertig Maximilian? Den, som
i sådana aftal vill se ett rättsanspråk, bör ej neka, att
om ett röfvarband öfverfaller och plundrar en vägfarande,
dennes plånbok blifver angriparens välfångna egendom
och att, om det går honom ännu värre än att blotfc
förlora penningarne, han endast har sig själf att skylla.
Han kunde ju möjligen ha undvikit att blifva halft eller
helt ihjälslagen, om han ej bråkat och onödigtvis
uppehållit den suveräna landsvägsriddarens suveräna makt eller
kanske till och med varit nog oförskämd att sätta sig till
motvärn. Emellertid erkänner ingen sig skyldig att
underkasta sig en eller två eller flere banditers aftal att plundra
honom, äfven om bandet kan visa sig ha iakttagit lika
»högtidliga» former som vid konventionen å Miramar, och
om han, öfverfallen och värnlös, för att rädda lifvet tager
fram penningarne eller visar på, hvar de finnas gömda,
samt lofvar att ej sedermera leda rättvisan på spåren,
så anser han sig ej längre bunden af löftet än tills han
vågar bryta det. Kan han draga fram en revolver eller
kalla på hjälp, så gör han det, och efter äfventyret
skyndar han till polisen. Förhåller det sig mycket annorlunda
med en stat än med en individ? I grunden ej, hur olika
än omständigheterna kunna te sig. Den utplundrade
individen sätter rättvisan i rörelse och får samhällsmaktens
skydd mot befarade hämdplaner från våldsverkare, som
veta sig vara efterspanade. Nationen åter har ingen
annan upprättelse att vänta än den hon kan förskaffa sig
på egen hand eller med frivilliga hjälpares bistånd. Den
får vänta till dess och om ett gynsamt ögonblick
kommer. Individen vädjar, trots aftvungna löften, till
samhällets rättsskipning; staten åter, trots högtidliga traktater,
till själftägt, emedan ingen rättskipning finnes som skyndar
till hans bistånd. Den förra och den senare utvägen —
i ena fallet la vindicte publique, i andra fallet la revanche —
äro på hvar sina skilda områden hvarandra motsvariga.

Eller hvar skulle den politiska moral ha hämtat sin
förbindande kraft, till hvars åtlydnad ett underkufvadt
folk skulle känna sig förpliktadt att för alltid afstå sin
egendom, att förblifva i slafveri, när det tilltror sig
förmåga att afskudda oket? Om vi påstå att de aftal, som
på Sveriges vägnar, men utan dess uppdrag, slötos 1812
—1814 med stormakterna, hvilka gåfvo sitt goda minne
och bistånd till ett öfverfall först på Danmark och sedan
på Norge, för att med våld upplösa den dansk-norska
statsförbindelsen och med Sverige förena en af dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free