Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
ADOLF HEDIftf
denna förmenta rätt existerar ej ens, själfva ordet är
ett »nonsens». Men då mot ett orättfärdigt angrepp det
allmänna rättsmedvetandet påkallar repressiva åtgärder så
väl inom den nationella som den internationella rättens
områden, så kan det rättfärdiga den angripnes fordran på
en landafträdelse och hans beslut att tilltvinga sig den,
till skadeskånd för det skedda och till trygghet för
framtiden. Därvid får folket bära ansvaret för sin regerings
fel eller förbrytelser; det kan ej urskuldas däraf, att det
öfverlämnat sina angelägenheters skötsel åt »en kejsare
med alltför tungt hufvud eller en minister med allt för
lätt hjärta.» Och ett fördrag på sådan grundval skall
respekteras, äfven om de afträdda landsdelarnes invånare
ej tillfrågats I
Af detta framgår, huru dåvarande advokaten vid
appel-lationsdomstolen i Gand, numera konungens af Siam
minister, afpassade sin teori efter det Elsass-Lothringska fallet.
Detta visar sig i bestämmandet af de villkor, som skola
berättiga den orättvist anfallne att fordra en
landafträdelse — »äldre historiska och etnografiska förhållanden,
ännu bevarad mångfaldig förvandtskap i språk och karaktär,
samt uppenbara trygghetsmotiv», det sistnämnda ett rent
generalstabsskäl, naturligare i fältmarskalken Moltkes mun
än i en belgisk rättslärds. Det är också påtagligt, att
jämförelsen mellan straffpåföljden för ett brott enligt
nationell och enligt internationell rätt är ohjälpligt haltande.
Vid fredsslutet i Frankfurt skulle franska folket lida straff
för hvad det låtit kejsaren med det tunga hufvudet och
ministern med det lätta hjärtat föröfva. Men det blef,
oafsedt de 5 miljarderna, Elsas-Lothringens invånare, som
fingo lida det värsta straffet, således en del lida för allas
skull. Annorlunda går det dock till enligt den nationella
rätten: en förbrytarliga, som faller i rättvisans händer,
straffas ej i något civiliseradt samhälle på det sättet, att
några utlottas till straffarbete eller afrättning, medan
flertalet, ehuru lika brottsliga, slippa undan med att betala
böter och ångra hvad de gjort. Slutligen, när Bolin
liksom Holtzendorff utgår ifrån, att skulden uteslutande
hvilar på dem, hvilkas regering förklarade krig år 1870,
så vet man ju numera, att så fullständig var ej
förbrytelsen å ena och oskulden å andra sidan. Emellertid
och trots dessa förbehåll fördömer Rolin lika
oförbehållsamt som Holtzendorff angreppskrig och utdömer den
s. k. eröfringsrätten.
Men äfven dessa förbehåll, som åtminstone från en
preussisk professor ej kunna gifva anledning till mycken
förundran, ha underkändts af en auktoritet, som i den
praktiska folkrätten betyder mer än folkrättslärarnes teorier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
