- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
588

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

588

ADOLF HEDIftf

träffligt deri mera ceremoniösa proceduren. Det är ett
misstag att tro, att det högtidliga erkännandet af en ny
sakernas ordning behöfver föfegå mottagandet af
diplomatiska och konsulära agenter, hvilket själft innebär just
erkännandet. Man afvaktar ej ens krigshändelsernas sista
ord. Gaeta kapitulerade först den 15 februari 1861, men
tre månader förut gaf England tillkänna, att det som ett
fullbordadt faktum erkände och gillade hvälfningen i
Syditalien. Sedan Frankrikes kejsare vid underrättelsen om
de sardinska truppernas inmarsch i Kyrkostaten återkallat
sitt sändebud i Turin, och då man erfor att Rysslands
kejsare skulle återkalla hela sin legation med anledning
af deras inryckande i Neapel, samt att preussiske
prinsen-regenten uttryckt sitt höga missnöje med händelserna uti
Italien, skref lörd John Russel till sir James Hudson den
27 oktober 1860, att Englands regering funne sig pliktig
att säga sin mening om de två frågorna: var Italiens folk
berättigadt att begära Sardiniens hjälp för att göra sig
kvitt regeringar med hvilka det var missbelåtet? Och var
konungen af Sardinien berättigad att lämna romare och
napolitaner väpnadt understöd ? Han svarar, att Englands
regering anser Kyrkostatens och Syditaliens folk för »de
bäste domarena öfver deras egna angelägenheter», att hon
ej tilltror sig att bestrida att de hade goda skäl att vägra
sina regeringar lydnad, och att hon därför ej heller kan
klandra att konungen af Sardinien kommit dem till hjälp.
Han åberopar folkrättsläraren Vattels omdöme om
holländarne, som understödde Wilhelm af Oranien då han gick
till England och störtade Jakob II, att »när ett folk på
goda grunder tager till vapen mot sin förtryckare, det
är blott en handling af rättvisa och högsinthet att bistå
tappre män i försvaret af deras friheter».

Ingen lär vilja påstå, att upplösningen af ett
statsförbund skulle för Europa innebära ett mera välgrundadt
motiv eller en starkare anledning att intervenera. Om med
Norges beträdande af revolutionens väg får förstås icke
en sådan underordnad detalj som att det vidhåller sin
rätt till eget konsulatväsen — hvilket är det anspråk, som
Norge htttills framställt— utan att det uppsäger unionen,
vare sig för öfrigt att det vill bibehålla samma
regent-familj eller väljer en ny kung eller utropar republiken,
så kan det förmodligen »i lugn» motse den fullkomliga
intresselöshet för Sverige och för dynastien, om än till en
början beslöjad, men ej dold af en bekymmersfull
diplomatisk fraseologi, hvarmed Europas makter komma att
mottaga den fruktansvärda svenska protesten, sysselsatta
som de blifva att beräkna chanserna för sina egna
intressen under sakernas nya ordning. Detta Europa, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0598.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free