- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
590

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590

ADOLF HEDIftf

den 30 maj 1814 preludierat, att de tyska staterna skulle
förenas genom ett federativt band.

Det eviga förbundet räckte emellertid blott femtio år.
När i juni 1866, i följd af de preussiska truppernas
inryckande i Holstein, som dåmera — efter upphäfvandet af
det i Gasteinkonventionen aftalade österrikisk-preussiska
kondominium öfver Schleswig-Holstein — befann sig i
Österrikes besittning, några förbundsarmékårers mobilisering
beslöts, förklarade Preussen, att det ansåg
förbundsfördraget brutet och dämed satt ur kraft och ej längre
förbindande. Stod nu det öfriga Europa upp, reste sig de
andra makter, bland dem Sverige, som undertecknat
Wien-kongressakten, för att försvara sitt verk? Nej, de sågo
på, hur kongressmästerstycket slogs i kras på Böhmens
och Lombardiets bataljfält, huru den principala makten
i det gamla förbundet våldsamt visades på dörren och
huru ett nytt förbund utan Österrike danades, det
nordtyska, som några år därefter i förening med sydstaterna
skulle blifva det tyska kejsardömet. Med en tämligen
hög grad af lugn synas andra makter ha följt
skådespelet, undantagandes kejsar Napoleon, som anfäktade sig
i feberdrömmar, men af Bismarck narrades att i rask fart
sticka båda benen och båda händerna i lämpligt utlagda
snaror. När han vaknade, återstod för honom intet annat
än att söka rädda skenet, genom att låta sin
utrikesminister ad interim Lavalette i en cirkulärnot, som torde
sakna motstycke, sjunga ett hosianna öfver — Preussens
segrar.

I första artikeln af fredsslutet mellan Preussen och
Österrike heter det naturligtvis och efter vanligheten, att
i framtiden och för beständigt fred och vänskap skola
härska mellan konungen af Preussen och kejsaren af
Österrike, äfvensom mellan deras arftagare och
efterkommande samt staterna och undersåtarna å ömse sidor.
Hundra år förut skref diplomat-läromästaren baron Bielfeld
uti sina Institutions politiques (1767), att »krigen gifva
upphof, åt alla traktater, och traktaterna äro alla krigs källa».
Denna utlåtelse kan synas melankolisk nog, men bör ej
därför ratas, ty den påminner oss om hvad slags evighet
de mellanfolkliga aftalen få nöjas med.

Om vid en tidigare tidpunkt Europa ansetts hafva
rätt till ett ord i laget beträffande förändringar i det tyska
förbundets grundlag af 1815, så är det å andra sidan
visst att Europa ej tillmätte sig rätt att göra några
invändningar mot förbundets upplösning — såsom när Krakau
inkorporerades i Österrike och Polen i Ryssland.
Sensmoralen af tidernas förändring uttalades af Preussens
konung vid nordtyska förbundsparlamentets öppnande den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free