- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter /
594

(1904) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

594

ADOLF HEDIftf

äro de små statsmännen allesammans rättrogne Hegelianer,
utan att ha studerat mästaren. De kunna tryggt säga
som Jesper Oldfux iden Holbergska komedien: Det pund

som finnes hos mig, måste jag allena tillskrifva naturen.

*



Vi gå tillbaka till den heliga alliansens klangdagar,
som snabbt följdes af upphällningen.

Då presidenten Monroe i sitt budskap till kongressen
den 8 mars 1822 föreslog att erkänna Mexico och de
Sydamerikanska republikerna såsom själfständiga stater, voro
de spanska trupperna ännu ej fördrifna från denna
kontinent. De voro det ej, när England mot slutet af följande
år anställde konsuler å de förnämsta orter i de f. d.
spanska kolonierna, ej heller när trontalet vid parlamentets
öppnande den 3 februari 1825 upprepade det förut gjorda
tillkännagifvandet att England träffat anstalt att genom
traktater befästa handelsförbindelserna med dessa länder
»som synas ha fullbordat sin skiljsmässa från Spanien».
I själfva verket förlorade Spanien först 1826 sina sista
besittningar å Nya världens fastland — Callao och Chiloe.
När Canning sålunda »kallade den Nya världen till lif, för
att återställa jämvikten i den Gamla», voro Europas
kontinentala stormakter och åtskilliga af de små, i den heliga
och odelbara treenighetens namn, förbundna i den
dristigaste och längst syftande liga till folkens förslafvande,
som någonsin funnits till.

Vi ha sett hur Englands regering motiverade sin
åtgärd: hon befann sig inför ett faktum, så fullbordadt, att
man ej rimligen kunde vänta sig den spanska despotismens
återställande i de f. d. kolonierna. På ett mycket lärorikt
och upplysande sätt är Förenta staternas regerings åsikt
utvecklad i budskapet af den 8 mars 1822 och i en
svarsnot af den 6 april s. å. från d. v. statssekreteraren John
Quincy Adams till spanske ministern i Washington.

Den revolutionära rörelsen uti de spanska provinserna i denna
hemisfär — heter det i förstnämnda dokument — tilldrog sig från
början våra medborgares uppmärksamhet och väckte deras sympati.
Denna känsla var för dem naturlig och hedervärd. Så snart rörelsen
fått en stadga, som gjorde framgången sannolik, utsträcktes till dessa
länder de rättigheter, på hvilka de i kraft af folkrätten hade anspråk,
såsom jämgoda parter i ett borgerligt krig. Det tilläts hvardera parten
att med sina publika och privata fartyg gå in i våra hamnar och där
hämta handelsvaror. Nu hade kampen nått det skedet och kolonierna
haft en sådan framgång, att det måste öfvervägas, om ej dessas rätt
som oberoende nationer i förhållande till Förenta staterna vore
fullständig. Alla de nya staterna hade förvärfvat sin fulla själfständighet,
och det funnes ej den aflägsnaste utsikt, att de skulle mista den.
Under sådana förhållanden ägde de nya regeringarna ett anspråk att
erkännas af andra makter, som ej borde röna motstånd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:50 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adhedin/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free