Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unionspolitik - I unionsfrågan (med anledning af De Geers uppsats 1895)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNIONSFRÅGAN.
595
Med anledning af budskapet aflat spanske ministern
don Joaquin de Anduaga en »protest», som ban bad
statssekreteraren att lägga under presidentens ögon. Adams
svarade:
I hvarje fråga rörande en nations oberoende ingå två principer,
en rättsfråga och en faktisk fråga: den förre uteslutande beroende af
nationens beslut, den senare af dettas lyckosamma verkställighet.
Rättigheten har nyligen utöfvats såväl af den spanska nationen i Europa
som af de länder i den amerikanska hemisfären, hvilka för två till
tre hundrade år sedan som kolonier knötos till Spanien. I de
konflikter som ledsagat dessa hvälfningar ha Förenta ataterna
omsorgsfullt afhållit sig från att taga någon del, respekterande de däri
intresserade nationernas rätt att vidmakthålla eller omskapa sina egna
politiska institutioner och, hvar helst en tvist med väpnad hand ägde
rum, iakttagande den mest opartiska neutralitet. Men det borgerliga krig
med sina amerikanska koloniers invånare, hvari Spanien under några
år var inblandadt, har i själfva verket upphört. Under dessa
omständigheter har Förenta staternas regering, långt ifrån att rådfråga
en till sin moralitet omtvistlig politisk ingifvelse, åtlydt ett pliktens
bud af högsta ordning, genom att såsom oberoende stater erkänna
nationer, hvilka, efter att ha med fullt uppsåt yrkat denna sin rätt,
fösvarat och befäst den mot allt det motstånd, som däremot blifvit
eller kunde blifva gjordt. Detta erkännande afser hvarken att för
ogiltig förklara någon Spaniens rätt eller att beröra användningen af
några medel, som Spanien ännu må vara benäget eller i stånd att
begagna i syfte att återförena dessa provinser med dess öfriga
besittningar. Det är allenast ett erkännande af bestående faktiska
förhållanden, i ändamål att med de nydanade nationerna grundlägga de
regelbundna politiska och kommersiella förbindelser, som det är civiliserade
och kristna nationers moraliska skyldighet att ömsesidigt underhålla.
Slutligen tillägger statssekreteraren, att han ej ansåg nödigt att med
spanske ministern diskutera »lämpligheten af de benämningar» denne
användt om de sydamerikanska provinsernas invånare, samt att han ej
betviflade att spanska regeringen inom kort skulle få »en annan och
mera korrekt uppfattning af hela ämnet» och följa Förenta staternas
föredöme.
Representanternas bus förklarade sig instämma i den
af presidenten uttalade åsikt, att Spaniens amerikanska
provinser, som förklarat sitt oberoende och äro i
besittning däraf, böra af Förenta staterna erkännas såsom
själfständiga nationer, samt uppdrog åt budgetkommittén att
afgifva förslag om beviljande af högst 100,000 dollars för
att sätta presidenten i stånd att gifva erkännandet
behörig effekt. Den 4 maj anslogs nämnda belopp »för
sådana missioner till den amerikanska kontinentens
oberoende nationer, som Förenta staternas president ansåge
lämpliga».
Det uttalades från representantshusets sida att »det
icke är främmande nationer tillåtet att undersöka, hvem
som är ett lands rättmätige härskare», och att de blott
* I sin protest hade don Ranudo de Colibrados’ landsman
begagnat mycket ohöfviska uttryck om sydamerikanerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
